En dålig nyhet och en fundering

Gunnar Pettersson lägger ner sin blogg Pressylta. Världen blir tråkigare för oss som följt honom i många år. Hans skäl är inget att säga om. Jag förstår dem. Och raderna om "ett par romanprojekt" väcker förväntningar...

Även jag funderar allt oftare på att avsluta denna allt glesare, allt långsammare blogg. Inte för att jag har tunga skäl som Gunnar, nej, mer för att motivationen bleknat och lusten att skriva minskat och för att de flesta av de idéer som dyker upp känns triviala och ointressanta när det kommer till skrivande.
Att skriva genomarbetade recensioner kräver alltför mycket arbete. Även på min nivå. Jag får fundera vidare.

I vår har jag tagit för vana att inte bara ta med mig kikaren utan också kameran på min vanliga skogsrunda här hemma. Ibland blir det en skaplig bild. Som den här lövsångaren som sjöng vackert för mig, i en björk som ännu inte slagit ut helt.

Inte mycket läst... och: varför blogga?

Nej, det har inte varit någon bra läsvecka. Jag lever sannerligen upp till bloggens namn. Kvällarna har varit mörka och efter några sidor i "The big sleep" har det känts som om det är just det jag behöver. Att gå i ide och vakna upp i vårsolen.
Under veckan har jag botaniserat lite bland alla de litteraturbloggar som finns. En länklista finns hos Bokhora. Jag förstår att min blogg saknar det mesta. F f a är inläggen för få. Folk tycks ha en fruktansvärd energi. Läser och skriver dagligen. Har åsikter dagligen. Tänker snabbt. Det gör inte jag. Ibland tänker jag inte alls, utan finns bara.
Men jag ger mig inte. Jag ska fortsätta med bloggen. Se den som min anteckningsbok, som en handfull andra kanske läser ibland. Vad är det för vits med det? Jag har av och till genom åren antecknat saker. Jag märker nu, när jag tänker på vad jag ska skriva här, att jag funderar lite mer på vad jag skriver, att jag skärper mig, att jag försöker göra det läsbart. Och det är bra, för mig själv för att tankegångarna (kanske) blir klarare - och för er andra för att texterna (kanske) blir intressantare.
Sen är det en annan fråga varför någon annan än jag själv ska läsa dessa anteckningar.
Det är jag inte helt klar över.