Det är bara jag och den stilla, vackra bokskogen. En häger lyfter och försvinner med långsamma vingslag. En ormvråk seglar runt högt upp i det blå. Jag sitter och ser ut över vattnet. Och friden infinner sig. Det var det jag ville. Tids nog blir det tid för det nödvändiga.
När man rör sig i det här landskapet ser man spår av ett annat, äldre landskap. I sluttningen en bit från sjön finns en gammal inhägnad i sten, en ollonkätte, från den tid man släppte svin i ollonskog. Jag känner till tre sådana i trakten. Om en annan av dem skrev jag här.
