Några bilder från Kreta. 2

Eftersom jag har skrivkramp, mer eller mindre, fortsätter jag med några bilder från Kreta.

Förstora med ett par klick!

Först ännu några ikoner i det lilla klosterkapellet i Aptera. De har ett djup och en mättnad i färgerna som är fascinerande. 

En dag körde vi västerut förbi Chania mot Kissamos och sen söderut mot Topolia. Vårt mål var den lilla bergsbyn Milia, en 1700-talsby högt uppe i bergen som förvandlats till ett slags ekologisk retreat, med boende och restaurang.

Vägen dit var ett äventyr i sig:

Vi åt en god lunch på restaurangens terrass och gick sedan runt och såg på stenhusen, som nästan smälte samman med omgivningen.

Det var en bilfri gångväg sista biten upp till byn. Vi funderade en stund över skylten vid parkeringen. Det mesta var förbjudet, men inte att sova.

Ett mer aktivt inslag under veckan var vandringen ner genom Imbrosravinen.

På det smalaste stället är det 1,6 meter.

Och om man stupar finns räddningen i form av en åsneambulans...

Till slut nådde vi kusten, vid Hora Sfakion. Åtta kilometer är kanske inte så långt. Men det var trettio grader varmt. En buss tog oss till Frangokastello och ett bad i Libyska havet.

Några bilder från Kreta. 1

Hemma igen efter en vecka på Kreta. 

Det har varit en lugn vecka, för det var så det skulle vara, med ett antal utflykter och ett par vandringar. I trettiogradig värme blir tempot lågt. Till och med jag såg det nödvändigt med en del sol och bad. 

Och kvällarna ägnades åt samvaro, med god mat och gott vin.

Det här är (inte heller) någon reseblogg, men... något ska jag relatera här.

En av de platser vi besökte var det mytomspunna Aptera, högt beläget, med en vidunderlig utsikt över Soudabukten.

En stadsstat under minoisk tid, en viktig handelsstad under hellensk tid och under romersk tid. Förstört vid en jordbävning på 700-talet. Här finns rester av en amfiteater, ett doriskt tempel och en badanäggning. Från 1200-talet och ända fram till 1964 fanns här ett kloster.

Vid mitten av 1800-talet byggde turkarna en försvarsborg av ruinstenarna.

Rester av stadsmuren:

En av de väldiga romerska underjordiska vattencisternerna:

I klostrets lilla kapell fanns flera vackra ikoner. Min kunskap om ikonmåleri är lika med noll. Men jag antar att dessa ikoner har ett större konstnärligt värde än de som fanns att köpa i presentbutikerna i Rhetymnon.

Hur det blev med Ekelöf-läsningen? Inte en rad... 

Men på planet hem, så gott det nu gick i bullret, lyssnade jag på några av de inspelningar med Ekelöf själv som man kan köpa från Gunnar Ekelöf-sällskapet.