Vattenljud

Jag gick ner till Gamla stenbron över Törlan och stod en lång stund och såg vattnet strömma och lyssnade till tystnaden. Jag ville få lite lugn. Vinden från nordost kändes knappt. Inga fåglar. Trädens grenar svarta. Motorvägen hördes inte, jag bara såg den ständiga raden av fordon. Vattnets porlande runt stenarna på båda sidor av bron var en del av tystnaden. Samma ljud hela tiden. En upprepning, ett stilla, egentligen obeskrivbart ljud. Ständigt växlande, ändå ett och samma. Ett ljud som efter en stund nästan var det enda som fanns, och som tystade alla oroliga tankar. 

                                                                    

                                                                    Under vårfloden