Liksom jag fortsätter världen att existera även efter det svenska valet, som ledde till att ett högerextremt parti med nazistiska rötter nu sitter och förhandlar om maktens fördelning med ledaren för ”vår sida av politiken”.
Och Ukrainas kamp mot det ryska angreppet fortsätter. Framgångsrikt just nu. Men hur länge? Och hur länge kommer väst att fortsätta vapenhjälpen? Vad betyder Putins kärnvapenhot?
Det overkliga förvandlas till verklighet. Vi får vänja oss vid det.
Denna höst ägnar jag mig mest åt annat än läsning.
Jag noterar att bloggen lever sitt eget liv, även när jag inte skriver. När höstterminen börjar laddas gamla inlägg om läsning ner gång på gång. Det är roligt.
Till vänster om läsfåtöljen, fjärde hyllplanet nerifrån, fick jag syn på några av Peter Englunds böcker. Någon har jag läst, någon var halvläst. Nu har jag läst några av dem på nytt.
”Stridens skönhet och sorg” (2008) har undertiteln ”Första världskriget i 212 korta kapitel”, men det är inte en traditionell historik över krigets utveckling, utan en bok om hur kriget upplevdes av nitton enskilda människor, i just korta kapitel som baseras på brev, dagböcker, memoarer.
Det är soldater vid fronten, i Flanderns skyttegravar, eller runt om i Europas olika krigsskådeplatser, i de andra delar av världen som berördes av kriget.
Varje kapitel tilldrar sig under en enskild dag och löper kronologiskt.
En ung tysk flicka hemma i byn, en fransk ämbetsman i Paris, en sydamerikansk äventyrare i turkiska armén, en kvinnlig ambulansförare i Saloniki.
Genom att följa de nitton individerna genom åren skapas en annan bild av kriget, som skiljer sig från den traditionella historieskrivningen. Englund kallar det ett slags anti-historia, som inte syftar till att ge rationella förklaringar eller fördela skuld i det som för den enskilda människan bara var slitsam vardag, oro, ångest eller bara ett blodigt kaos.
Jag har också läst ”Brev från nollpunkten” (1996) som består av historiska essäer i skilda ämnen där det gemensamma är att de handlar om 1900-talets mörka sidor. Första världskrigets skyttegravskrig skildrat i konsten, ett öde i trettiotalets sovjetiska utrensningar, de tyska förintelselägren, atombombens historia.
Englund skriver bra. Ibland så lättsamt att det nästan skaver mot ämnets allvar. Men på det hela taget intressant och lärorikt.
Nu skulle jag vilja hitta god skönlitteratur. Förslag, någon?
7 kommentarer:
O ja! Jag har förslag på skönlitteratur. Glad att du frågar!
Dickens, Pickwickklubben. Bra och rolig. Innehåller bl a en längre skildring av hur mr Pickwick kommer till en småstad där det är valupptakt och det står mellan två jämnstora lokala politiska partier. Båda sidornas representanter är lika goda, eller onda, kålsupare, med falsk retorik och en uppsjö av kvalmiga floskler. Som i verkligheten, alltså!
Shakespeare, Hamlet och King Lear. Utmärkta som läsdramer hemma i fåtöljen.
Chaucer, Canterburysägner. Oerhört bra, måste upplevas! Författad under de sista åren av 1300-talet, utgiven första gången år 1400.
Cervantes, Don Quijote. Mycket rolig, mycket tankeväckande och sorglig under ytan.
Kafka, noveller, gärna de kortare.
Joseph Conrad, Nostromo. Mycket välskriven, utmärkt språkbehandling, intensiv, räcker länge.
Faulkner, Medan jag låg och dog. Ett mästerverk.
Emily Brontë, Svindlande höjder. Ett ruskigt mästerverk.
Virginia Woolf, Orlando. En aha-upplevelse, tänjer på gränserna för vad som är rimligt att föreställa sig.
Mvh Gunnel.
Gunnel, Medan jag låg och dog är en av mina absolut störta läsupplevelser. Den finns även på nätet på originalspråket, vilket var ett extra lyft, med alla sydstatsvändningarna i engelskan.
Shakespeare såklart. (Det vet väl alla ; ) Ibland bättre att läsa hemma. än se på en scen. Macbeth t.ex. kan bli rätt trist som teater. Men som text är den ju enorm. Lear är dock storfavoriten, och Hamlet, och och...
Just nu läser jag Bibeln regelbundet för första gången i mitt liv. Det är en oerhörd bok. Jag läser Hesekiel, som om det handlade om det orättfärdiga kriget i Ukraina.
Och till Lennart: Jag borde läsa Peter Englund, det vet jag sen länge. Läser om Gombrowich dagbok i stället. Den är alltid härlig.
Oj! Tackar! Jag borde nog inte ha frågat... jag menar: min usla beläsenhet avslöjas: jag har inte läst en rad av Dickens, något av Shakespeare, inte Chaucer, Kafka: ja, liksom Conrad (men inte Nostromo), en del Faulkner, men inte As I lay dying, Brontë icke, men det mesta av Woolf. Ja, det är nog bara Virginia Woolf som jag läst ordentligt.
Jag tar till mig av era råd, lovar ingenting, men håll ett öga på bloggen. Kanske jag bättrar mig.
Glömde säga att jag tycker så mycket om din rubrik idag. Det är ju fasansfullt. Kanske därför Bibeln blir aktuell. Hesekiel och grabbarna hade ju ständiga krig omkring sig. Och jag minns mig själv som liten tioårig skolflicka gå hemåt på eftermiddagen och tänka på den satans atombomben.
Ändå: Jag tror inte att kärnvapenkrig kommer att inträffa. Om inte Putin är ännu sjukare än vad vi vet, dvs så sjuk att han inte tvekar inför ren destruktion. Men andra skulle nog göra det. Han dör snart, men några jävla generaler har väl barn och barnbarn, tänker jag, helt pragmatiskt.
F.ö. Du har nog läst ofantliga mängder, som jag är ovetande om. We´ll carry on ; )
Gabrielle, vi har en gemensam sak här, att As I Lay Dying hör till våra största läsupplevelser - och vi verkar ändå läsa en del... Jag instämmer om vikten att, om möjligt, läsa Faulkner i originalspråk. Jag blev berörd på ett personligt plan av romanen, då jag läste den förra året strax efter att min mor avlidit. Jag tyckte att jag och mina syskon var/är läskigt besläktade med syskonen i romanen och att min mor hade fatala beröringspunkter med romanens avlidna kvinna, syskonens mor.
Shakespeare - hellre skapa sig egna inre bilder av scenografi, dramaturgi etc. i den egna läsfåtöljen, än att se en dålig uppsättning på teatern. Fast att gå på en teaterföreställning i sig är förstås ett trevligt sätt att spendera en kväll generellt (händer mig alltför sällan).
Bibeln - mycket intressant med det nutida perspektiv som du läser in i Hesekiel. Jag läser också Bibeln regelbundet, generellt ett kapitel vardera ur GT och NT per dag. Just nu är det Ordspråksboken och Johannesevangeliet. Den senare boken har jag omläst flera gånger och är min favoritbok i NT pga det starka symbolspråket.
Personligen är jag mer rädd att det blir ett attentat - en s.k. "olycka" - mot något kärnkraftverk i Ukraina som en del i kriget. Jag tror att den risken är överhängande.
Lennart, min beläsenhet har stora luckor. Jag är dåligt beläst inom följande skönlitterära områden: antiken (Bibeln undantagen); afrikansk litteratur; asiatisk litteratur; svensk och nordisk litteratur (svensk lyrik och Strindberg undantagen); vad som helst författat från år 2000 och framåt.
Och nu till det värsta av allt! Jag har inte läst något av Selma Lagerlöf och har således inte läst Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige! Mitt enda "försvar" till detta är att jag inte tillhör den generation som hade den som obligatorisk undervisning i folkskolan (är 70-talist). Jag arbetar på ett äldreboende och där skakar vårdtagarna på huvudet och tycker att det är konstigt att jag inte har läst Nils Holgersson. Med tanke på att romanen tillhör vår svenska kanon "borde" jag f ö ha läst den för länge sedan, obligatorisk i skolan eller ej! Mvh G.
Varför inte en norsk författare? Erlend Loe har skrivit många böcker som på ett lättsamt och originellt sätt tar upp frågan om vad som är meningen med livet eller kanske snarare hur man ska finna mening i sitt eget liv och leva det därefter. "Blåst", "Naiv super", "Doppler" och "Fakta om Finland" är några titlar i denne norrmans fina katalog. Han tycker också om att cykla på sin enhjuling och att åka långfärdsskridskor. Dessa aktiviteter går att läsa om på Instagram. Lycka till och tack för en alltid läsvärd blogg.
Tack Thomas! Erlend Loe är ett nytt namn för mig. Ja, kanske... Just nu har jag fastnat för Faulkner, så helt opåverkbar är jag inte...
Skicka en kommentar