fredag 4 oktober 2019

Clive Hamilton: Den trotsiga jorden

Det finns böcker som man inser att man inte borde läsa, men som man läser ändå.
"För det första står vi inför en reell möjlighet att vi människor under detta sekel, i full vetskap om vad vi gör, kommer att fördärva livsvillkoren på vår hemplanet så grundligt att de blir omöjliga att återställa. För det andra måste vi inse att det finns en konkret risk för att vi genom vårt handlande framkallar vår egen utplåning, eller åtminstone ett sammanbrott för civiliserade levnadssätt. För det tredje har planetens funktionssätt förändrats. Från att uteslutande ha reglerats av blinda krafter påverkas dess utveckling nu av en ontologiskt särpräglad naturkraft, en som uttrycker mänsklig vilja. Planeten är inte längre den 'avförtrollade' jord som den vetenskapliga revolutionen lämnade oss med. Men den är inte heller 'återförtrollad'; det är inte magi som genomsyrar den utan viljestyrd verksamhet. Dessutom har holocens behagliga och förutsägbara klimat, den miljömässiga kontext ur vilken civilisationen uppstod, med åtföljande kulturer och sociala strukturer, förpassats till historien. Nu går vi in i en ny, instabil och oförutsägbar geologisk era som kommer att bestå i tusentals eller tiotusentals år."
Clive Hamilton: Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen. Daidalos, 2018.



3 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Den sorg man känner inför detta är stor. Vad man kan göra är litet.
Nu säger jag självklarheter. Men vi vet ju alla. Och ska kämpa.

Lennart Erling sa...

Jag deltar sen i våras i FridaysForFuture-manifestationerna i Varberg. Och försöker bli mer klimatsmart i vardagen. Kanske kan droppen urholka stenen.

Andersson Jesica sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.