onsdag 26 september 2018

En blåsig, regnig och allmänt grå onsdagsmorgon

En blåsig, regnig och allmänt grå onsdagsmorgon. Jag lägger ifrån mig Martin Kylhammars bok* om den okände Sten Selander. Nu är han inte så okänd för mig längre. En mycket intressant läsning.
Det är främst som skildrare av svenskt landskap och svensk natur som jag fascineras av Selander. Och så hans kritik av den ödesdigra rovdriften på den natur som vi är en del av.
Det han skrev redan på trettiotalet har blivit än mer relevant. Och:
"Någon geolog har föreslagit att kvartärtiden skulle anses avslutad med maskinålderns inträde, som alltså skulle få inleda en ny geologisk epok. Ty då ingrep plötsligt en ny faktor i jordens historia: människan, som med maskinernas hjälp blev en makt, jämställd med naturkrafterna, och redan har omvandlat nästan hela jordytan."
Så inleder Sten Selander sitt magnum opus "Det levande landskapet i Sverige" från 1955.

Han var inte först med denna tanke. Sverker Sörlin skriver om detta i  "Antropocen. En essä om människans tidsålder" (2017)

Och som av en händelse som ser ut som en tanke: när jag läser dagens DN och SvD fastnar jag för tre rubriker:

En radikalpessimistisk krönika på ledarsidan i DN: "Våra barn kommer att få ett litet helvete på grund av hur vi beter oss" (fri länk här).

I DN-kultur en artikel om de flyktingströmmar som alltmer beror på klimatet: "Klimatflyktingarna har redan börjat komma" (tyvärr låst länk här).

Och med anledning av en ny FN-rapport en klarsynt artikel i - av alla ställen - SvD:s näringslivsdel: "Det är marknaden som dödar vår planet" (tyvärr låst länk här)





_______________________________________________________________________________

*Martin Kylhammar: "Den okände Sten Selander. En borgerlig intellektuell" (Akademeja 1990)

2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Jag läste vad SvD skrev, och de finska forskarnas rapport. Finns anledning att lyfta på ett och annat ögonbryn. Men det beror kanske på om man tillhör den konservativa eller marknadsliberala gruppen. Kapitalisterna brukar vara rätt bra att anpassa sig, så deras uppgift idag är väl att säga åt politikerna att bygga om systemet så de kan fortsätta ungefär som tidigare (under ny grön etikett). Regleringar som princip kan skrämma nyliberala muppar, men jag skulle tro att erfarna kapitalister inte är så skrämda, utan försöker köra på som tidigare. Problemet är att det faktiskt kan finnas en systemgräns där de inte kan göra det (otillräckliga resurser och allt surare miljarder människor som vill ha förändring), och då kan man undra vad som händer. Socialism eller barbari månne?

Lennart Erling sa...

Det är systemgränsen som skrämmer mig. Systemets blindhet.