Äntligen har jag börjat stapla årets ved.
Sjukdom och sen leverans har gjort att jag inte kommit igång förrän nu. Målet är som vanligt att bli klar till midsommar.
Tidigt på morgonen eller på kvällen när solen sjunkit bakom träden och det svalnat något, då är det dags. Inte för mycket, inte för länge. Lagom pass.
Och framförallt långsamt. Vedstaplar som läggs upp hastigt blir inte bra. Varje vedträ ska finna sin rätta plats i den mur som byggs mot kommande vinters kyla.
Att arbeta långsamt och med måttlig ansträngning är också befrämjande för tanken. I själva verket har vedstapling mycket gemensamt med långsamt tänkande. De mest ostrukturerade tankar kan passas in i nya, oväntade sammanhang.
Och man tar en paus och lyssnar till koltrastens sång och man har inte bråttom för det är långt till midsommar och det viktiga är att vedträn och tankar finner sin rätta plats.
4 kommentarer:
Du får det verkligen att låta som en riktigt avundsvärd syssla.
Jag förstår dig verkligen. Och som bevis skickar jag en målning av den danske konstnären Per Kirkeby, som dog för 14 dagar sen, vilket du säkert sett på min blogg.
Han hade också sinne för skärningspunkterna mellan jordiskt och det andra...titta på hans "vedstapel".
https://domkirken.dk/m/node/191
Det ä r en avundsvärd syssla, Einar! Jordvärme eller annat vore bekvämare, ändå blir det ved ännu ett år. Eller två, eftersom jag alltid har två års ved staplad. Jag tror att jag ingår i en gammal svensk tradition där män går ut för att syssla med veden och tänka...
Jo, jag läste vad du skrev om Kirkeby, Gabrielle. Jag förstår att han betydde mycket för dig. Okunnig som jag är när det gäller konst (och mycket annat) så kände jag inte till honom. Bilderna i din länk är fina. Kraftfulla. Och jag ser vedstapeln i en av dem!
Skicka en kommentar