Skåpmat: Lichtenberg

I brist på idéer, ett höstligt inlägg från 2012:


Min enda läsning just nu, när höstkvällens mörker sänkt sig och blåsten rister därute  i träden, är Lichtenbergs aforismer.
Det är långt ifrån allt jag kan ta till mig. Men det finns en del formuleringar som jag stannar upp vid och ju längre jag stannar kvar desto mer börjar jag tänka.

"När det gäller vårt tidiga och ofta alltför flitiga läsande, genom vilket vi utan spärr får så mycket material varigenom vårt minne blir vant att föra hushåll för känsla och smak, behövs det ofta en djup filosofi för att vår känsla skall återfå oskuldens första tillstånd, för att hitta ut ur främmande tings skräp, själv börja känna och själv tala och, jag skulle nästan vilja säga, också någon gång existera själv."

Vilket väl var Lichtenbergs mening.


Georg Christoph Lichtenberg: Aforismer", i översättning och med en introduktion av Olle Bergquist (Atlantis, 1997)