Dyster läsning

Ja, jag vet att det är långt mellan inläggen här. Så har hösten inte heller inneburit den intellektuella (om jag nu törs använda det ordet) uppryckning som hösten brukar göra. Jag saknar, för att stjäla en fin boktitel, "känslans skärpa, tankens inlevelse".

En del har jag läst förstås. Som den tyske historikern Hans-Ulrich Wehlers på svenska nyutkomna "Nationalsocialismen - från massrörelse till führervälde och utrotningskrig" (Daidalos, 2017).
Det är en mycket gedigen, forskningsbaserad bok.

Hur kunde Hitler ta makten och genomföra sin folkmordspolitik? Mycket kort menar Wehler att nederlaget i första världskriget och de efterföljande umbärandena gav upphov till en bitterhet och en revanschism hos det tyska folket, som blev grogrunden för nationalsocialisterna.

Hitler sågs som en befriare, en ny Bismarck, som skulle återupprätta Tysklands storhet. Hitlers unika "karismatiska auktoritet" i kombination med denna grogrund blev ödesdiger. Utan Hitler ingen Förintelse och inget krig för ökat Lebensraum.

Hitler och nationalsocialisterna hade ännu inte samlat en majoritet av väljarna när de tog makten. Men det folkliga stödet för den förda politiken ökade med Hitlers framgångar, ända fram till krigslyckans vändning i öster.

Det är en dyster läsning. Tiden är irreversibel och historien upprepar sig inte. Men historiska mönster finns. Idag finns det mycket som ger denna dystra läsning aktualitet.