Lite senare går jag en av mina vanliga rundor. Det är fortfarande sol. Höstsådden på fälten är intensivt grön. På vägen genom skogen mot Bjällemad hör jag en fågel sjunga högt upp i en trädtopp. Jag går försiktigt vidare och får syn på den. Det är en trastfågel, men ingen koltrast. Kanske en taltrast. Vinden får trädet och fågeln att gunga fram och tillbaka. Jag står där och lyssnar till den melodiska och rikt varierade sången. Tänker inte på någonting. Jag bara är där jag är.
Den här taltrasten sjöng i en grantopp vid Öströö förra året vid den här tiden.
3 kommentarer:
Fint. Känner igen.
Min dragning till mindfullness liknar mer och mer verklighetsflykt...
Eller tvärtom....
Skicka en kommentar