De hankar sig fram en tid i New Yorks slum med osäkra daglönejobb för Gustaf. Sedan tar de som så många svenskar tåget till St Paul, Minnesota och bosätter sig bland fattiga invandrare - svenskar, irländare och andra - bokstavligen på samhällets botten, nere i Swede Hollow, en dalsänka med fallfärdiga stugor och usla, sjukdomsframkallande sanitära förhållanden.
Familjens kamp för att överleva under knappa förhållanden skildras ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv. Det är en gripande läsning. Mat för dagen är ingen självklarhet. Föräldrarna är strävsamma, Gustaf sliter ute på järnvägslinjer med nedisade järnvägsväxlar, men blir kvar i Dalen. Dottern Elin börjar på en syfabrik och lyckas skaffa sig ett bättre jobb och sedan gifta sig uppåt och skapa en annan tillvaro.
Romanen grundar sig i ett omfattande researcharbete och även om man kommer nära de enskilda individerna genom deras olika röster och skiftande perspektiv och miljöskildringen är oerhört rik på detaljer, färger och dofter, så tycks ibland den litterära gestaltningen brytas av just det omfattande grundmaterialet. Ambitionen att redovisa allt är stark. Det är ett både-och där bindestrecket inte riktigt binder samman delarna.
Ändå är det en mycket fängslande läsning och inte minst ger den anledning till eftertanke. Larsmo drar i en tidigare artikel om Swede Hollow i DN parallellen med dagens migranter till Sverige.
En annan anledning för mig att läsa med särskilt intresse är att min farfar, bara några år efter familjen Klar, lämnade hustru och ett barn och gjorde samma resa till St Paul, Minnesota och tillbringade sex år där, sannolikt som vaktmästare på Bethesda Hospital, innan han kunde återvända till Sverige och köpa ett småbruk i Slättåkra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar