Tillvarons flyktighet (uppdaterad 2015-09-25)

Jag har bytt bild i blogghuvudet. Efter mer än sju år kanske det var dags. Mina tänkande stenar ligger förstås kvar i betesmarken och tar förändringen med samma jämnmod som allt annat, i sitt lite mer långsiktiga perspektiv.

Den nya bilden visar Törlan, som rinner genom betesmarken på sin väg mot västerhavet. På sina håll är ån rätad och förvandlad till kanal, men genom Tyllered slingrar den sig fram som förr.

Tylleredshemmanen omnämns under det första årtiondet på tolvhundratalet i ett dokument som bestämde gränserna för ett område som ärkebiskop Absalon i Lund år 1197 skänkt till Sorö kloster på Själland. Där finns den äldsta skrivningen av namnet, Thyrleruth.

All mark, var man än går, är i en mening historisk. Men när jag går min dagliga runda här kan jag nästan fysiskt förnimma min tillvaros flyktighet i ett landskap format av åtskilliga generationers liv och arbete.

Samma meditation kunde vi göra då vi körde ner till Österlen för ett tag sen och stannade till vid
Lyngsjö medeltidskyrka. Inte en resa utan ett besök på en eller annan kyrkogård. Det är ju ett gammalt talesätt att gravstenarna berättar och här fanns belägg för det.

Anna Kristina Axelsson, född 1844, gifte sig först med bleckslagaren G. Pettersson, född 1841. När han avled 1892 gifte hon om sig med skräddaremästaren J. O. Holmström, född 1838, som även han avled, efter bara två år.

Var vilar Anna Kristina? På stenen anges inget dödsår. Men läs den underbara versen!

Ömma makar sof i ro
Jag vill också hos er bo

Och makarna svarar:

O maka kär välkommen här
När dina dagar ute är

Uppdatering: efter benägen hjälp av en vänlig kyrkoherde och efterforskningar på nätet står det nu klart att Anna Kristina verkligen fann sin sista vila tillsammans med sina båda makar. Men inte förrän 1922. Och hon tycks ha levt ett innehållsrikt liv...