fredag 10 maj 2013

Jag läser Inger Christensen

Våren tar all min tid. Men några rader måste jag kasta ner här.

Jag läste om Inger Christensen hos Gabi. Där finns en länk till en uppläsning av poeten, 
och jag blev helt tagen av denna röst, så oändligt sorgsen och samtidigt så saklig.
Ja, om sorg och illusionslös saklighet kan ingå en förening så gör den det här.

Alltså finns den nu plötsligt här i min hylla, "Samlede digte" (Gyldendals 2012). Jag har inte läst Christensen tidigare. Någon dikt kanske, något om henne.

Jag har nu börjat läsa på måfå, lite här och lite där och intrycket består: det här är fruktansvärt bra, det här är poesi utöver det vanliga.

Som de här avslutande raderna i  "Digt om døden":

den nyfødte er som
    en overjordisk skabning
        der først når den rammes
            af sygdomme ligner

et menneskebarn
    giv os plads til at elske
        en dødelig form
            for udødelighed

som dybet løfter vandet
    op til en kilde
        løfter døden de levende
            op for at drikke

Det går alldeles utmärkt att läsa danska. Ordboken behövs för några få ord, någon vändning kan jag nog tolka fel. Men som hallänning är jag ju långt bort i generna dansk.

3 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

Visst är hon bra, jag lästen översättningen av Ljus, hennes första tror jag.

Einar J sa...

Instämmer! Det går alldeles utmärkt att läsa henne på danska. Jag har också den där samlingsutgåvan sedan ett par år, och det är ett verk som man återvänder till lika ofta som till Tranströmer.
Även hon borde ha fått Nobelpriset, men hann ju tyvärr dö innan dess.

Gabrielle Björnstrand sa...

Einar: Lite räckte det väl att hon satt i Det Danske Akademi, och fått en hejans massa andra priser.

Och att läsa t.ex. Alfabet på danska är roligare, eftersom alla e-na kommer rätt; som i "efteråret findes, eftersmagen och eftertanken..."
(där "hösten" måste duga på svenska).

Lennart: Vad roligt att jag kunde tipsa en så vitter man om något som gått förbi. Och att du avläser henne fint, som person och som poet.

Sant att där finns en stor överordnad sorg, men med alla åtta sinnen på jorden (ja, de blev åtta nu, tack vare henne).

Och sant att hennes stämma rymmer det som dikterna rymmer (vilket inte alls alltid är fallet).
Önskar det fanns fler uppläsningar att tillgå: man kan väl höra med DR.