Som någon kanske noterat händer det inte så mycket här.
Jag läser ytterst lite och förmår skriva ännu mindre. Våren är ju visserligen här, det grönskar och det blommar, men de där riktigt varma soldagarna är få. Jag vill som så många andra stämma upp Lars Wivallius "Klage-Wijsa/ Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr":
En tor och kall wåhr/gör Sommaren kort
Och Wintrens föda fördrifwer/
Gud hielpe/ som råer/ sij Wåhren går bort/
Och liten glädie oss gifwer/
Sool warma/ förbarma/
Hoos Wädreth tort/
Nu kölden Sommaren rifwer
Jag läser ytterst lite och förmår skriva ännu mindre. Våren är ju visserligen här, det grönskar och det blommar, men de där riktigt varma soldagarna är få. Jag vill som så många andra stämma upp Lars Wivallius "Klage-Wijsa/ Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr":
En tor och kall wåhr/gör Sommaren kort
Och Wintrens föda fördrifwer/
Gud hielpe/ som råer/ sij Wåhren går bort/
Och liten glädie oss gifwer/
Sool warma/ förbarma/
Hoos Wädreth tort/
Nu kölden Sommaren rifwer
Men nu till något sensationellt!
Under sitt vagabonderande liv ute i Europa i början av sextonhundratalet uppträdde Wivallius till slut under den adliga identiteten Erik Gyllenstierna och ingick falskeligen äktenskap med en skånsk adelsdam, dotter till Wulf Grijp på Bierkebierg. Bedrägeriet uppdagades och han dömdes till fästning på Kajaneborg i Finland, där han satt 1634-1641.
Under den långvariga rättsprocessen som föregick domen lyckades Wivallius rymma några gånger, men infångades varje gång. Under en av rymningarna kom han till Halland, troligen sommaren 1631 och närmare bestämt till Tvååker socken, där han under ytterligare en falsk identitet vistades några månader och bland annat blev god vän med socknens kyrkoherde, Christian Dodgerius. Denne var en beläst man och ägde ett omfattande bibliotek. Man får tänka sig att dessa båda vittra män fann nöje i varandras sällskap.
Den pressande situation Wivallius befann sig i under denna vistelse återspeglas i några gripande verser som för drygt sjuttio år sedan återfanns i prästgårdsarkivet.* Tyvärr slarvades originaldokumenten bort vid en flytt, men jag har i min ägo en något bleknad s k fotostatkopia av en av stroferna. Den lyder:
Det kan väl inte råda någon tvekan om att dessa rader har Wivallius till upphovsman. Lägg märke till att versmåttet är detsamma som i "Klage-Wijsa...".
Det är rader som jag i min nuvarande belägenhet, utan energi och utan all fantasi, har lätt att ta till mig.
*/ Mig veterligt har detta fynd inte rapporterats i någon litteraturvetenskaplig eller annan publikation.
Den pressande situation Wivallius befann sig i under denna vistelse återspeglas i några gripande verser som för drygt sjuttio år sedan återfanns i prästgårdsarkivet.* Tyvärr slarvades originaldokumenten bort vid en flytt, men jag har i min ägo en något bleknad s k fotostatkopia av en av stroferna. Den lyder:
Giff åter Lääs-Lust/ Giff Ny Energie
Åt den Stackare som Lider
Puts Wäck är nu det skapande Geni
Som följt mig i alla tider
Kom Dikter/ Kom Prosa
Med stark Magi
Så Läsa Iag kan Omsider
Åt den Stackare som Lider
Puts Wäck är nu det skapande Geni
Som följt mig i alla tider
Kom Dikter/ Kom Prosa
Med stark Magi
Så Läsa Iag kan Omsider
Det kan väl inte råda någon tvekan om att dessa rader har Wivallius till upphovsman. Lägg märke till att versmåttet är detsamma som i "Klage-Wijsa...".
Det är rader som jag i min nuvarande belägenhet, utan energi och utan all fantasi, har lätt att ta till mig.
*/ Mig veterligt har detta fynd inte rapporterats i någon litteraturvetenskaplig eller annan publikation.
19 kommentarer:
Att sätta potatis kunde kanske hjälpa?
Men Wivallius var ju en sär typ.
Jag känner mig precis som du (och han) idag: Ingen lust, ingen ork, inget väder, ingen vår. Jag tror jag har blivit en varannan eller var tredjedags människa.
Men fyndet du gjorde: Kan du inte skriva något mer omfattande om det; och om Wivallius, i Bibliotekstidningen t.ex. ??
Vilket öde...
Gabrielle,
angående publicering: nja, jag har fått lite kalla fötter efter mailkontakt med Mr A. Dodger, en sentida ättling till Christian Dodgerius. Han har visserligen erbjudit ytterligare "photostatic copies". Men han har en adress i Hoaxville, Arizona...
Hoaxville; Must be where you fake it ´til you make it?
I alla fall, med eller utan fotostatkopior - en bra amoralisk historia.
Det här ska jag be dig att komma ihåg, ifall jag inte själv skulle göra det. Jag skulle vilja spränga in detta fynd i nästa vårs litteraturkurs här i mitt sydliga hemland. Wivallius förklarar ju dessutom så bra det här med det svåra svenska klimatet samtidigt som han visar dess särskilda svårfångade ljus.
Eh, bara ett förtydligande, även om ni förstått: jag skojar: Wivallius var aldrig i Halland, Dodgerius finns inte, ännu mindre Mr Dodger i Hoaxville och allra minst några fotostatkopior...
Wivallius-strofen är bara ett utslag av mitt vägledande Hjalmar Bergmancitat: "...jag skulle ha gjort det bättre, om jag bara kunnat."
Det blev väl rätt bra, i alla fall?
Tycks som den skojaren W har ett skadligt inflytande även på sentida läsare ...
Bäst att alltid ta dina texter med en nypa salt, Lennart.
Men visst är du en bra Wivallius du också.
Björn: Skadligt? Det kallas inspiration...
Malou: Jo, och gärna lite peppar också.
Och tack! Det krävdes en del stavelseräknande och rimordsfunderande...
Lennart,
Det här kan bli en roman!
Jag gick helt klart på det. Rubbet.
Dodgerius får du dock ändra, det låter som en bil omgjord till 1600-talspräst, Dagerius?
Karin,
Ja, jag har nog valt fel bana här i livet... romanförfattarens rosen- i st f bibliotekariens törnebeströdda..
Dodgerius var en av hintarna till att det här var ett skämt: dodger = filur, skojare...
Mmm, men en dag går du väl i pension? Då skriver du den här, kan bli hur spännande som helst.
Kunde inte ordet dodger på svenska, men finns det kan du förstås behålla prästen som han är.
Jag är nog alltför anglifierad.. Dodger: A shifty, dishonest person; a trickster.
Mera sånt här Lurt och Särt. Det är trivsamt!
"A. Dodger" är väl en hänvisning till the Artful Dodger hos Oliver Twist så det behöver nog inte ändras på.
En mycket lyckad travesti. (Det var bara orden "energie" och "magi" som gjorde mig litet misstänksam.) Så varför läsa om man kan skriva själv?
Tack Bengt O.,
men Dickens har jag inte läst.
Hmm, vad ska jag ge mig på nu? Odysséén?
Absolut; vi ser fram emot herr Blommas vandringar i Tvååker, med - tja vad ska vi hitta på - en lever i fickan: Eller kanske ännu hellre - en sill?
Inte alls apropå det här, men apropå dodgy business as usual, så var det en bra, fastän kort, intervju ikväll med Paul Krugman; på democracynow.dot.org.
Om: Dodgy banking and all that crisis-creating stuff from Hoaxville.
Jag vill nog ha den ändå fastän du lurade mig (- jag hade väl inte ett av mina vaknaste ögonblick, fast kanske inte något av de sövdaste heller). Det visar ju att Wivallius ännu lever - någonstans i Sverige kantänka.
Skicka en kommentar