onsdag 18 augusti 2010

Virginia Woolf: London

Om man nu skadats av Internet och inte längre kan läsa längre texter så har jag ett lästips. Virginia Woolf: London. Ellerströms förlag, 2009. Översättningen är gjord av Gun R Bengtsson och Jonas Ellerström har skrivit förordet.
Det är en liten, vacker och behändig volym. Bara 117 sidor.
Den består av sju artiklar, mycket litterärt genomarbetade, varav de första sex publicerades som en serie, "The London scene", i tidskriften Good housekeeping, i början av 1930-talet. Den sjunde, "Att strosa omkring på gatorna", trycktes i en amerikansk tidskrift 1927.


Det är alltså korta artiklar, det tar inte lång tid att läsa dem. Kvaliteten gör att det är lätt att hålla koncentrationen uppe. Man blir rikt belönad.

Ska jag välja ett par favoriter blir det "Berömda mäns hus", där Woolf besöker just några berömda mäns hus, som blivit museer. Husen berättar mer om männens liv än någon biografi kan göra. Om historikern Thomas Carlyles och hans hustru Jane Welsh Carlyles hus skriver Woolf:
"Gå ner i köket. Där blir man på två sekunder varse ett faktum som undgick Froudes [en biografiskrivare] uppmärksamhet, men som ändå var oerhört viktigt - de hade inte rinnande vatten indraget. Så varenda droppe som Carlyles använde [...] måste pumpas upp för hand från en brunn i köket."
Och med kvinnlig, praktisk blick (jag har själv en sådan blick) går Woolf genom huset och iakttar:
"Det höga gamla huset utan vatten, utan elektriskt ljus, utan gasspisar, fullt av böcker och kolrök och himmelssängar och mahognyskåp, där två av sin tids mest nervösa och krävande människor bodde, det betjänades av en enda stackars tjänsteflicka. Under hela den mellanviktorianska eran var huset givetvis ett slagfält där dagligen, sommar som vinter, husmor och tjänsteflicka kämpade mot smuts och kyla för renlighet och värme. Trapporna, med snidade räcken och breda och värdiga, är slitna av fotsteg från plågade kvinnor som bar skurhinkar."
I den avslutande artikeln, "Att strosa omkring på gatorna", tar Woolf behovet av att gå ut och köpa en penna som ursäkt för att strosa omkring i London "mellan tedags och middagen". Det är en text rik på iakttagelser och beskrivningar av miljöer och människor i den myllrande staden.
"Man fick en smula insyn i vart och ett av dessa liv, tillräckligt mycket för att man skulle få en illusion av att man inte är fjättrad vid ett enda medvetande utan helt kort under några minuter kan gå in i andra människors kroppar och själar. Man skulle kunna vara en tvätterska, en krogvärd eller en gatusångare. Och finns det något härligare och mer förunderligt än att överskrida sina personliga gränser och förirra sig in på de stigar som mellan björnbärssnår och grova trädstammar leder djupt in i skogen där de vilddjur huserar som är våra medmänniskor?"
Det avslutande citatet är lika mycket ett argument för läsandet som för iaktagandet. Tag och läs!


8 kommentarer:

Lars sa...

Det var fina citat från en bok som jag fingrat på i bokhandeln, men som jag trodde jag kunde leva utan. Nu har du fått mig på andra tankar.
För flera år sen besökte jag själv Carlyles hus i Chelsea. Hemmets viktorianska atmosfär var, vill jag minnas, mycket väl bevarad. Det kändes som om Carlyle och hans hustru bara gått ut tillfälligt och strax skulle återvända. I hans ljudisolerade arbetsrum på övervåningen – han led, bland mycket annat, av svår ljudkänslighet – var det verkligen knäpptyst. Allt som hördes var en stor fluga som surrade omkring under taket. Man kunde bara föreställa sig hur husets extremt irritable herre skulle ha reagerat på denne inkräktare. Vilka jaktscener!

Lennart Erling sa...

Woolf skriver:
"Under ett takfönster uppe i vindsvåningen stönade Carlyle på en tagelklädd stol där han brottades med sin historia, medan en stråle gult londonljus föll ner på hans papper och oväsendet från ett positiv och gatumånglarnas skrovliga röster trängde in genom dubbelväggarna, som förvrängde men alls inte utestängde oljudet."

Lars sa...

Där ser man. Och jag och min reskamrat som imponerades av den effektiva ljudisoleringen! Undrar om gatulivet kring Carlyles hus kan ha blivit mindre skränigt i modern tid. Några gnälliga positiv eller skrikande gatumånglare hörde vi i alla fall inte. Kanske var det bara en ovanligt stilla dag.

Ingrid sa...

Fina citat! Även jag känner att jag nog inte kan leva utan den här boken...:-) Tack för tipset!

Lennart Erling sa...

Hmmm... jag ska ta kontakt med Ellerströms om något slags marknadsföringshonorar...

Hanneles bok-paradis sa...

Den köpte jag nyligen :)

Monika Häägg sa...

Härliga citat och vackert språk som broderas ut!

Lennart Erling sa...

Monika:
Tack! Ja, Virginia Woolf är en författare att återkomma till...