fredag 14 mars 2008

Sjuttiotalet

Ett meningsutbyte på Björnbrum (se kommentarerna till "Historikerna slår tillbaka") får mig att tänka tillbaka på sjuttiotalet. Då var jag marxist-leninist och hävdade med kineserna att Stalin var sjuttio procent bra och trettio procent dålig. Kampen för att ena folket mot monopolkapitalet pågick för fullt. Vi stod för den rätta linjen.
Jag uträttade en del bra saker också, bland annat som klubbordförande på en mindre metallindustri under några år. Den reformistiska arbetarrörelsen stärkte arbetarklassens position. Under dessa år var politik att vilja. Vi stod vid sidan om och visste bättre.
Olof Lagercrantz åkte till Kiruna under gruvstrejken och till Maos Kina, vilket vi såg som ett värdefullt stöd. Han var dock en borgerlig intellektuell, om än, objektivt sett, progressiv.
Nu läser jag i en intervju i "Vårt sekel är reserverat åt lögnen":
"Du tror alltså inte på möjligheten att genom internationella arbetaraktioner kunna bryta staven över krig, rasism och sociala orättvisor?

- Nej det gör jag inte. Den internationella arbetarrrörelsen har under detta århundrade tillfogats det ena dödliga slaget efter det andra. [...] När Peter Weiss drömmer om en revolutionär arbetarklass som skulle kunna förändra samhällena, måste man ju komma ihåg att den gamla arbetarklassen stod utanför samhället; i dag är arbetarklassen i Europa i varje fall en del av samhället, en del av etablissemanget och någon revolutionär glöd för att kasta sig själv ur sadeln torde man få titta efter."
Jag hade fel. Lagercrantz hade rätt.

12 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Jag tänkte skriva en kommentar men hejdade mig - det här är ju den långsamma bloggen, så då gör det väl inget om vissa frågor får hänga i luften ett tag? Nå, några synpunkter i alla fall:

Jag tycker att Marx' modell för samhällsutveckling är en hjälpare när man försöker undersöka samtiden och den närmsta framtiden. Jag har en del kunskaper i bagaget som stödjer den synpunkten. Men varje försök att ta upp det möts antingen av vänsterpartister som tittar på en med blanka oförstående ögon eller trotskister som babblar om gamla oförätter. Problemet med stora delar av den svenska vänstern idag är inte att den "vet bäst" utan att den inte verkar veta ett skvatt! Man kanske skulle skita i att kasta pärlor för svinen och ägna sig åt poesin i stället?

Lennart Erling sa...

Det du skriver skulle kunna bli utgångspunkten för ett mycket långt resonemang - som jag inte orkar ta tag i... Men jag tror du har rätt i att Marx teorier fortfarande är användbara - om man tar hänsyn till den utveckling som inte ens Marx kunde förutspå. Marx var ju forskare och byggde upp en teoretisk modell med den empiri som hans tid gav.
Lite efter min politiskt aktiva period studerade jag tillsammans med två kompisar första bandet av Kapitalet, med hjälp av Mats Dahlkvists "Att studera kapitalet" Cavefors 1978). Vi sågs var fjortonde dag, med skriftlig redovisning av instuderingsfrågorna. Det var jäkligt ambitiöst och fick oss att förstå lite av Marx teorier.
Men det är mer än tjugo år sen.
Vänstern då läste väl en del och ibland lite för mycket och spelade upp någon sorts repris av gamla strider.
Nu vet jag inte om vänstern läser så mycket. Grundliga studier tar ju tid och är inte så häftigt som direkt aktion.
Gammelmansgnäll? Kanske.
Medierna styr, det ska gå snabbt.
Jag kanske bara inte hänger med?

Poesi är inte dumt. Men det är klart, den förändrar inte världen.

Björn Nilsson sa...

En besserwisser-kommentar: ni skulle ha läst andra bandet först. Där känner man igen sig bättre i den praktiska produktiva miljön, och så vet man ju att min gamle favorit Engels, som kunde sin tids industri inifrån, har varit med och kollat att det blev rätt!

Lars, son av Lennart sa...

Undertecknad hade länge lovat sig själv att inte kommentera sin fars blogg eller de eventuella debatter som kunde uppstå kring den, men känner sig nu tvingad att, efter denna redan alltför långa inledning, komma med en kort replik på ett av de mer ogenomtänkta inläggen, närmare bestämt ovanstående ord om att poesi inte förändrar världen:
Det är fel!

Lennart Erling sa...

Lars, son "av"...
Är det den prepositionen som lärs ut på våra universitet numera?

Björn Nilsson sa...

Du har givetvis rätt, Lars ibn Lennart. Vänta bara, en dag skriver jag eposet (som väl får gå med epost) som får makten murar att rämna! Och då dj-r!

Lennart Erling sa...

Jag är för alla försök att bevisa motsatsen!
T ex Allen Ginsbergs försök att få hela Pentagon att levitera 1967...

http://www.americanheritage.com/
articles/web/20051021-pentagon-
vietnam-protest-washington-dc-
lyndon-johnson-jerry-rubin-david-
dellinger-allen-ginsberg-yippie-
robert-mcnamara.shtml

Lars, son av Lennart sa...

Usch, så är jag då fast i denna blogg-diskussion... Jag säger bara som hastigast att jag:
1) Inte begriper vad Lennarts kommentar om prepositioner ska betyda. Kan han förklara sig?
2) Ser fram emot det epos som ska få maktens murar att rämna!

Björn Nilsson sa...

Det här lär dom skojarna inte överleva:


När börskursen faller lägre än lågt
och indexen ligger i trasor:
då - borgare, pamp och kapitalist -
kommer finanskrisens fasor

Ni får knalla hem till ert prång -
här kommer världens undergång!

Ler jag i mjugg mot maktens murar
Det bryr mig föga att makten surar
Makten har fått sig en redig klapp
Börsjournalister gråter i kapp!
Den som ur detta elände slapp!
(De har nog tappat sin tröstenapp)

Maktens murar skall malas till flis
Så är det, så blir det, nu är det kris!

(Hrm, "son till" kanske ... men en ungdomsbok av gamle jägmäataren Erik Lundquist hette om jag minns rätt "Barah, son av Bogis". Är det "till" om en person avses medan "av" om man pekar på härkomst från ett folk eller land? Eller kan det vara en anglicism inblandad för att krångla till det hela?)

Lennart Erling sa...

Dikten är rena dynamiten!

Angående "av" eller "till" så misstänker jag att det är en anglicism. Försökte hitta Wellander i hyllan, men den var borta.
Absolut att det är "till" i "son till". Och "av" i "kungen av Spanien".
OK, nu får du försvara dig, Lars!

Lars, son av Lennart sa...

OK. Nu försvarar jag mig, men sedan får det vara nog med detta! Jag har ju mycket vettigare att saker syssla med, men för all del: fortsätt ni.

Jag tror ju på en ständig förnyelse och förbättring av språket och en anpassning till ett internationellt klimat. Ergo, eller varför inte hence, mitt val av "av" till visst förtret för "till".

Dessutom vill jag tillägga att Lennart borde försvara sin åsikt att dikten saknar kraft, istället för att gömma sig bakom fega gammelmansangrepp på den yngre generationens vilja till språkliga "vidgningar"....

Ett rätt ger jag dock Lennart: Dikten är dynamit! Maila den till Wall Street!!!

tack och adjö tills nästa intressanta diskussion

Anonym sa...

Sent omsider läser jag dessa blogginlägg. "Knasiga" är väl inte ett heltäckande ord, kanske är det missvisande? Men att diskutera av eller till eller posesi är lite ditåt. Ordets makt är förvisso stor, men det är tankens kraft i den konkreta handlingen som förändrar världen. Därför blir jag både glad och imponerad av Vatikanen som släpper ett antal nya "dödssynder" för oss dödliga. Med dessa fina tankestrukturer som man kan lära sig att omfatta med lite god vilja, kan man faktiskt i handling förändra en del. Inte för jag är religiös, men jag får en tår i ögat av att guds ställföreträdare på jorden äntligen kommer med nåt som berör mig: http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2008\03\10\18434§ionid=