Söndag, musik

Lördagen var dimmig, men mild. Upp mot tio grader. Vi gick en milslång vandring i skogen öster om Åkulla. Vi mötte inte en människa.

Och innan regnet kom denna söndag hann vi gå en kortare runda.

Så det deffas inte bara uti Paris.

Min följeslagerska planterar om blommor i köket och lyssnar till musik från vardagsrummet. Jag sitter och läser i andra änden av huset och när jag hör Peps Perssons "Tid (för tango)", en tidsfilosofisk utläggning i tango-reggaetakt, lämnar jag läsfåtöljen och lägger mig på soffan och lyssnar. Jag hittar inte den låten på nätet. Men en annan av låtarna från "Äntligen" hittar jag, "Militantiasis".

Jag frågar inte efter någon gud, men jag lyssnar gärna. Det är en bra låt.

Och Bernhard-läsningen? Jag läser vidare, men kan bara läsa i korta pass. Återkommer.

Öppen scen i Pilhagen

Det var tidigt i fredags kväll i Pilhagen i Varberg. Den sjunkande solen spred sitt ljus genom trädens lövverk. En koltrast sjöng. Det var varmt, Medelhavsvarmt. Bara några kvarter från centrum fanns en nästan lantlig stillhet. Folk kom och slog sig ner på filtar i gräset.
Denna bild, tagen med mobilens kamera, är tekniskt dålig men återger ändå något av stämningen när nyproggbandet Guldapan inledde ett spontant tillkommet öppen scen-arrangemang.
Vi gick och köpte mat och dryck och njöt av musiken och miljön och av den - jag hittar inget bättre uttryck - goda vilja som fanns både hos musiker och publik. Olika konstellationer avlöste varandra under kvällen, fler människor strömmade till. Det var fjärran från Bruce Springsteen på Ullevi, men det var bra.
En bra kväll när envisa ryggproblem och allmän dysterhet har fått Montaigneläsningen att stanna upp.
Men jag ger mig inte, jag kommer igen.

Inte ett ord om läsning...

Inte ett ord om läsning idag.
Jag körde ner till Halmstad vid sextiden i kväll, för att gå på krogen och fira en arbetskamrat som går i pension. Jag var trött och en del av mig ville bara stanna hemma och vara ifred.
Men jag körde ner, med en konsert för oboe och orkester av Bach i högtalarna och solen lågt över havet och de nysådda fältens mjuka jordfärger. Norr om Falkenberg slätt, söderut mer kuperat, böljande.
Jag satt där innesluten i musiken och kände hur hjärnvindlingarna långsamt sköljdes rena från skavande tankar. Tröttheten gled undan och ersattes av ett slags meditativt lugn. Jag bara lyssnade och hörde vad jag lyssnade till och inget ovidkommande störde mig.
Jag ville bara fortsätta så, länge, länge.
Men jag parkerade vid Lilla Torg och gick till Fridolfs på Brogatan och det blev en trevlig kväll.