Vem har inte undrat över det märkliga faktum att vi har ett medvetande?
Och när jag nu i senaste numret av tidskriften Respons ser Helena Granströms långa text om olika teorier om det mänskliga medvetandets uppkomst och natur, så läser jag med stort intresse.
Man kan dela in medvetandeteorierna i materialistiska och dualistiska. Extremt materialistiska teorier menar att psykiska tillstånd inte alls existerar, allt är fysik och kemi, människan är en maskin. Andra att medvetandet är beroende av materiella processer i hjärnan, det fysiska och det psykiska är aspekter av samma förlopp. Dualistiska teorier utgår från Descartes lära om växelverkan mellan den andliga själen och den materiella kroppen. Det finns också mellanformer.
Här är inte platsen (och jag har inte förmågan) att redogöra för alla olika aspekter i dessa teorier som Granström skriver om.
Men den teori som fascinerar mig mest är den som anlägger ett för mig helt nytt perspektiv, panpsykismen.
"Enligt panpsykismen är den klassiska uppfattningen att medvetande plötsligt uppstår ur död materia som en kvalitativt ny egenskap i grunden felaktig. I stället antas medvetande, i rudimentär eller mer utvecklad form, vara närvarande i allt som finns: äpplen, liksom bilar, liksom katter, liksom människor, liksom de elementarpartiklar av vilka de allihop består. Kanske förhåller det sig, som Goff menar, så att 'medvetandets ljus aldrig slocknar helt' när man rör sig mot allt enklare organismer och så småningom ned till deras icke-levande beståndsdelar, 'utan snarare mattas av' så att en flämtande låga består också hos en elektron eller en kvark."
Inte så att död materia har "medvetande" eller upplevelser av mänsklig art, men ett slags "medvetande" som är "ofattbart enklare [...], en viss universell egenskap hos fysiska ting, där både livlösa objekts mentalitet och det mänskliga medvetandet ses som specifika manifestationer."
Vad var det Gunnar Ekelöf skrev i "Om hösten"?
[...]
Det är skönt att gå
En gammal gärdsgård är också med
Det är den stund då stenarna tänker som bäst
Det är den stund då denna stora varelse
andas och doftar. Vilka färger i skymningen!
[...]
5 kommentarer:
började osökt tänka Att lära en sten att tala: Expeditioner och möten av Annie Dillard, fjorton essäer på vitt skilda platser som Ecuador, Galapagosöarna och de Appalachiska bergen
Vid en hastig koll verkar det vara en intressant författare... så många böcker, så lite tid...
Jag har under de senaste åren sagt mig själv - och till någon kollega också - att om jag var ung på nytt nu och skulle välja ett ämesområde att fördjupa mig i så vore det medvetandet. Får nog titta på den där texten av Granström...
En intressant bok i sammanhanget som jag kom att tänka på är Wolf Singers "Från hjärna till medvetande" (Daidalos, 2010), som jag läste och skrev några rader om när den kom - och där tyckte att Singer var alltför deterministisk v g den fria viljan. Bland annat ansåg han att det var dags att "börja fundera på vår bedömning av felsteg, vår tillskrivning av skuld och vår straffutmätning".
Boken avslutas med ett meningsutbyte mellan hjärnforskaren Singer och filosofen Lutz Wingert "om den fria viljan, den moderna människobilden och den komplicerade relationen mellan naturvetenskap och humanvetenskap."
Och en ny bok från Daidalos som jag hoppas snart dimper ner i brevlådan är Ingvar Johansson: "Den fria viljan och evolutionen".
Av någon anledning blir jag provocerad av deterministiska tänkesätt.
Det är klart att man är provocerad av deterministiskt tänkande! :)
Tack för referenser till intressant läsning!
Skicka en kommentar