På papperet lämnar pennan bara spår av kråkfötter efter sig, på tangentbordet halkar fingrarna omkring, ständigt på fel tangenter. Meningslöst.
Herr von Hancken uttrycker det väl:
"Och jag kan icke fatta, varför just jag skall vara en sådan, om vilken man säger: det går tretton på dussinet. Varför just jag? Hur ofta har det icke inträffat, att jag plötsligt känt mig stå inför någonting stort. Nu kommer det! Nu är det här! Nu föds en märklig tanke i din hjärna! Men den har uteblivit i sista minuten och lämnat ett fasligt styggt tomrum efter sig."
Viloläge, alltså. Men mer än elvahundra inlägg ligger kvar. Kanske blir jag så småningom utvilad och motiverad.
7 kommentarer:
Jag önskar dig ett härligt viloläge på obestämd tid! Mvh Gunnel.
Vi kommer att sakna dig. Men med all förståelse. Även mina inlägg blir färre och färre...
Välkommen åter efter en tids vila! (Kul bild, förresten)
Jag beklagar, men förstår dig så väl ändå.
Välkommen åter, säger jag med hopp i rösten!
Tack, jag ska se tiden an, som man säger. Idag blev det mest lövräfsning. Och så läser jag Tjechovs noveller, utan en tanke på att skriva om den.
Förstår att det kan kännas så. Kommer också att sakna dig och tänker att du kommer kanske tillbaks till våren. Som sädesärlan! Ha det gott!
Jag börjar redan tveka...
Skicka en kommentar