Igår gjorde vi en klassisk dagsutflykt med botaniskt kunniga vänner, vilket alltid är lärorikt.
Slåtterängarna på Linnés Råshult bjöd på många vackra blomster, som denna JungfruMarie nycklar. Jag överraskade mig själv med att kunna mer än jag trodde. Lunch på Möckelsnäs trädgård, och till slut en kortare vandring i Höö naturreservat, genom steniga beteshagar med knotiga, hamlade askträd och i svalkande lövskogsskugga.
En dag att minnas.
Jag önskar den som läser denna blogg på fladdrande sparlåga en glad midsommar!
5 kommentarer:
Glad midsommar och tack för ett vackert foto! G.
Detsamma, Gunnel!
Hej Lennart och tack för midsommarhälsningen! Jag önskar något senkommet ”God fortsättning”.
Att göra utflykter till platser med litterär anknytning tycker jag är angenäm sysselsättning. Att samtidigt få njuta av flora och fauna sätter naturligtvis spets på tillvaron - och dessutom på en mästares ”hemmaplan”. Jag förstår att det var njutbart för dig och ditt sällskap.
Linnés betydelse för den svenska litteraturen har kanske kommit lite i skymundan, dock inte för Ivar Lo, som ju på gamla dar kunde uttrycka sig ganska drastiskt och inte alltid balanserat. Han menade att det fanns EN svensk författare, som förnyat det svenska språket för samtid och framtid och det var Linné. Ivar sa’ ”utan Linnés Lappländska resa ingen Röda rummet”.
Eftersom jag är en ovan bloggkorrespondent, så har jag missat att det inkommit ett par kommentarer (Gunnel och Gabrielle) med anledningar mitt tidigare omnämnande av William Faulkner (när egentligen vi diskuterade Walter Ljungquist). Jag ber att få besvara dem här.
Mot Blooms uttalande och värdering av Faulkners verk har jag naturligtvis inget att anföra. Han har ju angett fem av de mest betydande romanerna. Det går inte att emotsäga, men för min del så tycker jag även att novellerna är alldeles utmärkta (läs t.ex. A Rose for Emily) och jag hyser också en viss klockarkärlek till den s.k. Snoopes-trilogin (från 40- och 50-talen), men allra högst sätter jag nog The Sound and the Fury. Jag har läst de allra flesta romanerna i översättning, några enstaka även i original. Faulkners språkliga svårigheter, som jag fascineras av, med långa meningar, sydstatsdialektala uttrycka och afro-amerikanskt uttal i replikerna har gjort att jag tycker att läsning i original är ett för tufft jobb för mig. Komplicerade släktförhållanden (jfr Walter Ljungquist) är också ett utmärkande drag i Faulkners prosa. Svårigheterna vid läsning av Faulkner diskuteras i en länk som jag funnit på nätet. Googla ”mprnews as I lay trying” (sic) så finner du texten. En riktig pep-text. Och Lennart m.fl. Faulkner läses gärna långsamt och eftertänksamt! Det betalar sig.
Tommy, kul att du nämner Ivar Lo. Det händer inte så ofta numera att det namnet nämns (?).
Tack för din berikande kommentar om Faulkner. Även mr Bloom (vars vilja nästan är min lag) satte hans noveller skyhögt. Det är inspirerande det du skriver om Faulkners språkliga stil och kul att du är en Faulkner-entusiast. Efter hösten kanske jag också är det, ska läsa F då.
Lennart, jag tycker att dina återkommande naturfotografier håller en mycket hög klass och personligen tycker jag att de utgör en stor del av behållningen med din blogg.
"Förr" och i folkmun, åtminstone i regionala delar av landet, var det gullvivan som kallades Jungfru Marie nycklar. Jag tror att orkidéen fick sitt nuvarande namn i samband med att gullvivan fick sitt nuvarande namn (?). G.
Tommy och Gunnel: tack för era kommentarer. De berikar den här föga läsvärda bloggen. Men jag har så många andra bollar i luften , så jag missar att returnera era. Det kommer bättre tider, när jag är mer på banan...
Skicka en kommentar