tisdag 13 oktober 2020

Det var en fin dag

Det var en fin dag, en dag med lätta moln och en varm och vänlig höstsol. Lönnarna i allén bjuder varje år på sin långsamt skiftande färgprakt. Efter förmiddagens vandring med goda vänner längs havet i naturreservaten mellan Gamla Köpstad och Träslövläge, med medhavd lunch, har vi ägnat oss åt gräsklippning, kanske den sista för året, och lövräfsning. Kastanjerna är väldigt frikostiga, både med löv och kastanjer. Det är ett visst jobb varje höst, men jag vill inte vara utan de stora gamla träden. De har funnits här före min tid och de kommer att finnas här efter min tid. 



4 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Ja, många fina dagar. Men nu är väl brittsommaren slut, även hos er? Ikväll under stjärnorna står andedräkten som rök ur munnen. Fattar inte hur fort det har gått, Mårran står runt hörnet.

Lennart Erling sa...

Markfrost i morse, men bara noll grader. Senare kunde man i lä av växthuset sitta ute och läsa i solen. Lite av brittsommar. Nästa vecka blir det mildväder och regn. Västkusthöst. Då kanske jag kan tvinga mig själv att sitta inne och äntligen skriva klart om farfar och hans bröder som for till Amerika. Ett bidrag till släkthistorien som utlovat sen alltför länge.

Emil sa...

Fin bild och fina rader. Första halvan av hösten tycker jag alltid mycket om. Det är nu det blir kämpigt ett tag. Kanske särskilt i år, då man redan suttit inne i hemmet lite väl mycket. Samtidigt måste man försöka bemanna sig och hitta ett sätta att förhålla sig till tillvaron även från november till februari.

Lennart Erling sa...

Tack, Emil. Ja, nu gäller det att ta sig själv i kragen och inte fastna i prokrastineringens garn. Pensionärslivet frihet är svårhanterlig. Chagrängskinnet krymper allt fortare.