Vanligtvis föredrar jag att vandra. Den långsamma förflyttningen ger en helt annan närvaro i nuet än cyklandet. Men man kan ju stanna till då och då, när man kommer till en spännande plats. Och cyklingen ger en chansen att höra ett utrotningshotat ljud, ljudet av cykeldäck mot landsvägsgrus.
Det var en cykeltur i lugnt tempo. Jag färdades inte på någon racercykel (eller på något fuskverk som en "elcykel"), utan på en treväxlad robust damcykel av bästa Monarkmärke.
Nästan fem mil, alltså. Upp mot Dagsås, mot Högryd, via Ästad och tangerande Hallandsleden förbi Kriken och Källdalen ner mot Joastorp. Sen förbi Gödeby upp mot Bertilsgärde, ner förbi Högared och lunchpaus vid Ljungsjöns badplats. Motvinden från sydväst fick fritt spelrum på slätten förbi Hällarp, men efter svängen vid Hällereup hade jag vinden i ryggen hela vägen via Lindhult och Långås och hem.
Molanders affär i Långås är sedan länge stängd. Jag undrar vad som tilldrar sig i den kameraövervakade byggnaden.
4 kommentarer:
Oj, vilken runda! Varje sommar får jag lust att ta en rejäl cykeltur i Halland, men tiden och ron infinner sig aldrig riktigt.
Apropå Molanders tror jag mig veta att det fram tills ganska nyligen bodde en familj där, som flyttat nu. Och innan dess var det en barnklädesaffär ett tag.
Det rekommenderas! Håller man sig mer än vad jag gjorde till skogsbygden så finns det många fina grusvägar fortfarande, och vid den här tiden på året är Halland som vackrast.
Vad gäller Molanders så slogs jag av kontrasten mellan fasadens ödslighet och de tre dekalerna om kameraövervakning...
Jag har ju redan förutspått att skriven text snart kommer att betraktas som en form av maskinkod som endast några få experter kommer kunna läsa och förstå. Även cykling kommer snart att vara ett obegripligt balansnummer som de flesta inte kommer kunna utföra, det blir redan ovanligt att se barn cykla. När alla nu färdas på elfordon så finns det inte längre någon anledning att använda tvåhjuliga fordon där föraren skall hålla på och balansera!
Du är mer pessimist än vad jag är, Kurt. Och det är inte litet...
När det gäller handskriven text så har jag ett jämförelsematerial i en pärm med mina gamla föreläsningsanteckningar från åttiotalet. Sida upp och sida ner, samma lättlästa, regelbundna piktur. När jag nu antecknar något är det knappt så att jag själv kan dechiffrera klottret. Ett undantag är den dagbok jag för, där jag tvingar mig själv att skriva långsamt, långsamt och därmed åtminstone öka läsbarheten.
Du skriver: "Jag har ju redan förutspått...". Finns detta att läsa någonstans? Jag blir nyfiken.
Skicka en kommentar