April är grymmast av månadernaskrev T. S. Eliot. Just i dag är jag beredd att hålla med honom. Utan att gå in på detaljer så går ingenting min väg denna dag. Solen skiner och himlen är underbart blå. Men jag känner mig som Ekelöfs vandrare:
Sannerligen du är inte mer än en valplats!
En vandrare av vilken solen och stormen på en gång söker ta kappan,
på en gång! Inte i tur och ordning.
Iskallt i skuggan, glödhett i solen:
Själens april.
Jag var på väg att gå in i min stuga, stänga porten och låsa om mig. Fly undan allt.
Men så när jag ändå, i dyster stämning, staplade ved, kom plötsligt en nyfiken liten rödhake och slog sig ner på vedhögen alldeles intill mig och sjöng några vänligt uppmuntrande strofer, innan den flög iväg igen. Det finns hopp.
2 kommentarer:
Tänk så uppmuntrande att höra att en vän i etern också har en skitdag. Jag orkade inte ens ut i solen, som du. Men då blev det städning. Alltid nåt. Och trasten hörs ju om man bara vill lyssna.
Jag ska tala om för rödhaken (som gjorde att jag skrev) att hens sång indirekt nådde ända till Stockholm...
Skicka en kommentar