Efter all påskmat måste man ut och gå.
Så vi kör till Spannarp och mot Dagsås och in på vägen mot Berghem och Rulleröd. Ställer bilen och följer en liten skogsväg (som vi inte gått tidigare och de är inte många...) genom en dunge, över en betesmark och upp på vägen förbi Bockatorpet. Husen står och förfaller, men en gång var det ett hönseri här.
Vidare upp mot Nackhällebjär. I vägens grova makadam lyser tussilagon.
Längre upp går vi österut i en gammal öppen granskog över en ås och sedan tar vi oss ner i branten mot Karlsro, där det nyligen är avverkat och timret och massaveden ligger i en lång, ännu doftande stapel.
På vägen tillbaka till bilen går vi upp på toppen av Grönsbjär längs en nyanlagd, mycket brant avverkningsväg. Utsikten är fin, även om solen försvunnit i ett lätt dis, med havet som glänsande som silver.
3 kommentarer:
Ser riktigt härligt ut. Ja, man behöver gå oftare egentligen och inte bara efter att man ätit massa påskmat eller julmat. = )
Så vackert. Det är dagarna som är dagarna.
Lånar din tussilagobild till twitter, med cred to.
Jag lånar gärna ut bilden, Gabrielle. Och blir känd i vida kretsar på köpet... :-)
Skicka en kommentar