onsdag 11 mars 2015

Senvintern har aldrig varit min bästa årstid

Senvintern har aldrig varit min bästa årstid. Inte i år heller. Har det inte varit det ena så har det varit det andra. Ryggjäveln. Tungsinnet. Huvudet ovanför vattenytan, inte mer. Och nu när vårsolen äntligen lyser in genom fönstret och speglar sig i kakelugnen har jag legat i feber och bara orkat läsa deckare. Som verklighetsflykt.



Någon frågade om jag skulle lägga ner bloggen, eftersom jag så sällan skriver något. Bra fråga. Hur pretentiös får man vara?

Men så i dag fortsätter jag läsningen av Arne Melbergs nya "Litteratur i tid - åtta kapitel ur tidens litteraturhistoria" (Daidalos, 2015) - "en serie uppslagsrika diskussioner om tidsmedvetna, för att inte säga tidsbesatta författare från Marcel Proust till Virginia Woolf, Elias Canetti, Vladimir Nabokov, W G Sebald, Göran Sonnevi."

Och tänker att nej, än ska jag inte ge upp.


5 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Klart du inte är pretentiös. Alla bloggar har blivit mer tunnsådda märker jag. Så - det är väl bara tidens tand som börjat nöta på oss.

Håll ut. Läs Thomas Tidholms nya: Hilding Kvists minnen. Där finns hela gamsverige i ett poetiskt nötskal. Och inte en enda sensation.

Anonym sa...

Querido Erling
jag är totalt övertygad om efter att ha läst en hel del av din blogg att du kan aldrig vara tillräckligt "pretto". Ta istället lärdom av fransmän och spanjorer som älskar att vara pretentiösa. Med din stora lärdom i litteratur finns inga gränser för hur pretentiös du kan vara. Jag rekommenderar en fantastisk bok om ålderdomen av Gene.d. Cohen "Den mogna människan"
som övertygat mig om att i dessa tider gäller det att att vara "pretto".
Un abrazo
Birgitta

Anonym sa...

Jag glömde att rekommendera dig en bok som måste vara fantastisk och det säger jag utan att läst den fortfarande. Den har just kommit ut och heter Den hemliga trädgården, helt perfekt tror jag för en person som älskar naturen som du. Ronny var min "proffe" i idehistoria för mycket läng sedan och är utan tvekan suverän.
Birgitta

kalebass sa...

Känner igen det där, näsan över vattnet, de få stunderna av "lycka" var som konstgjord andning...
Kommer sedan vårsolens avslöjande strålar är det ingen hejd på eländet. Men, det går över, som min mormor tydligen brukade säga, det går över och kommer igen ;-).
Krya på dig !

Lennart Erling sa...

Tack, tack - för alltför vänliga ord och lästips. Om någon dag ska jag gå ut i den starka vårsolen och bara njuta.