fredag 25 juli 2008

Till Höö

Jag skriver från trädgårdsbordet under blodboken. En lätt vind får löven att rassla. Det är eftermiddag, kvart över tre. Termometern visar 29 grader i skuggan. Massor av fjärilar fladdrar runt i rabatterna. Jag dricker isvatten och läser om Höö och Stenbrohult i Carl Fries "Gammalsverige".

Carl Fries (1895-1982) var zoolog och skrev en rad böcker om svensk och europeisk natur och odling. Hans språk är lite gammaldags, men oerhört konkret, målande och levande. Det övergripande temat är hur mänsklig aktivitet förändrat landskapet. Det är böcker jag gärna återvänder till. Så här skriver han om Höö:
"Jag kom en höstdag gående från Höö, hade följt sjöstranden och trängde mig genom tät, snårig skog i riktning mot Tångarne, en by med några gårdar utmed vägen till kyrkplatsen. De första inägorna anmälde sig med en grå stenmur, en åkerlycka, askar och lönnar i flammande färger, aplar och päronträd. Man väntar sig en stuga där någonstans, men torpet är borta. En öde tomt bland de många.
Vägen från det forna torpet leder mig förbi de första åkrarna i byn. Jag hör röster där och ljudet av en brynsten mot lien; det är en man och hans hustru i arbete med havren. Den är sent mogen, de vackra dagarna har varit sällsynta, och det gäller att passa på."
I morgon kör vi till Möckeln och Höö naturreservat och kan kanske gå i Fries fotspår i ett bevarat äldre tiders odlingslandskap, som en inledning till några småländska dagar.

3 kommentarer:

Lena sa...

Ha det så trevligt i Småland!
I dag var dottern på biblioteket och lånade En dörr står på glänt åt mig. Den luktar fantastiskt gott av gammal, inbunden bibbla-bok!

Lennart Erling sa...

Tack!
Hoppas du kommer att uppskatta läsningen - jag läste nyss titelnovellen, "En dörr står på glänt" och den är helt makalöst bra och hela tiden hade jag detta fantastiska högsommarväder omkring mig. Grönskan, värmen, dofterna. Bättre läsmiljö för den novellen finns inte.

Lena sa...

Ja, nu har jag läst både En dörr står på glänt och Godnattkyssen och den förstnämnda gjorde störst intryck på mig. Tänk att kunna fotvandra från Stockholm till Småland på sådana små grusvägar som jag minns från min barndom! Just de intryck som du beskriver i ditt nästa inlägg minns jag, dofterna och växlingen mellan svalka och hetta mot huden när man gick i skogen.
Varför ska man pilgrimsvandra i Spanien? (Det finns förstås inte så många gästgiverier i Sverige längre.)