Det var tidigt i fredags kväll i Pilhagen i Varberg. Den sjunkande solen spred sitt ljus genom trädens lövverk. En koltrast sjöng. Det var varmt, Medelhavsvarmt. Bara några kvarter från centrum fanns en nästan lantlig stillhet. Folk kom och slog sig ner på filtar i gräset.Denna bild, tagen med mobilens kamera, är tekniskt dålig men återger ändå något av stämningen när nyproggbandet Guldapan inledde ett spontant tillkommet öppen scen-arrangemang.
Vi gick och köpte mat och dryck och njöt av musiken och miljön och av den - jag hittar inget bättre uttryck - goda vilja som fanns både hos musiker och publik. Olika konstellationer avlöste varandra under kvällen, fler människor strömmade till. Det var fjärran från Bruce Springsteen på Ullevi, men det var bra.
En bra kväll när envisa ryggproblem och allmän dysterhet har fått Montaigneläsningen att stanna upp.
Men jag ger mig inte, jag kommer igen.
2 kommentarer:
Det ser ut som ett perfekt tillfälle att glömma dysterhet!
(Har du börjat med bålträningen ännu? Jag har fått lära mig några jättebra stretchövningar av min massör.)
Nja, lite har jag väl börjat, men inte som jag borde... har lite för ont ännu... (och för dålig disciplin)
Skicka en kommentar