Måttlöshet

Nu börjar högen av böcker som jag bläddrar och ströläser i att växa oroväckande...
Är det sista-veckan-före-semestern-utmattningen som hemsöker mig? Jag får ingen läsro alls. Och vad tjänar allt detta läsande till?
Den outtröttligt läsande och skrivande Montaignes ideal är (trots hans tjocka volymer, fulla av läsfrukter) den enkla och egentligen okunniga livsvisdomen, bortom allt lärdomsprål, den visdom som lär oss att leva efter vår natur och som försonar oss med livets och dödens villkor.

"Vi är var för sig rikare än vi tror, men vi fostras att låna och tigga; vi lärs upp att använda andras mer än vårt eget. I inget avseende kan människan hejda sig där hennes behov tar slut: av sinnliga njutningar, rikedom och makt tar hon för sig mer än hon kan hålla; hennes girighet är oförmögen att visa måtta. Jag finner att det är likadant med hennes begär efter vetande: hon mäter upp mycket större arbetsuppgifter än hon klarar och behöver och tror att allt som går att veta också är nyttigt att veta. "Precis som på alla andra områden lider vi av måttlöshet också när det gäller boklig lärdom." "

"Det finns vetande som enbart hindrar oss och tynger oss, utan att ge någon näring, och det finns också vetande som under sken av att bota oss förgiftar oss."