Jag är en långsamtänkare.Förra året läste jag filosofen, professor emeritus, Lars Bergströms bok "Döden, livet och verkligheten" (Thales 2004). I essän "Handlingsfrihet" argumenterar han för att vi inte har någon handlingsfrihet, att vi inte har frihet att välja det ena eller andra handlingssättet. Denna korta text irriterade mig, gnagde i mig, som jag skrev i ett av de första inläggen i denna blogg.
I eftermiddags på jobbet kom jag (det är en av fördelarna med att hantera böcker på jobbet) att tänka på essän och plötsligt kom jag på vad som är det fundamentala felet med hans resonemang.
Bergström säger ungefär så här. En man som heter Gösta ska välja mellan två alternativ, Aftonbladet eller Expressen. Han väljer Aftonbladet. Kunde han valt Expressen? Hade han handlingsfrihet att välja Expressen? Nej, menar Bergström, det hade han inte. För Gösta betingas i varje ögonblick av hela sin tidigare historia (genetiskt och socialt) och det han väljer är determinerat av denna historia.
Och om nu Gösta valt Expressen, så hade det varit följden av att Gösta varit annorlunda betingad.
Alltså finns ingen handlingsfrihet. Vi väljer det vi är betingade att välja.
Bergström är superdeterminist.
Han vidgår att detta är en ovälkommen slutsats. Den är "oförenlig med vår benägenhet att göra moraliska bedömningar och att tala om skuld och ansvar." Han avslutar med att "känslan" av handlingsfrihet nog kan vara bra, för om man klandrar dåliga handlingar, så kommer det att ingå i den sociala betingningen av kommande handlingar.
Nu till Bergströms misstag.
Varje val vi gör är när det väl är gjort - gjort. Det är inte både gjort och ogjort. Detta ligger i verklighetens natur.
Men av detta förhållande sluter deterministen Bergström att det alltid bara finns ett och endast ett handlingsalternativ, nämligen det val som gjordes.
Har man den ståndpunkten kan man alltid avvisa alla andra alternativ än det som väljs.
Och vad som än väljs så påstår han att det determineras av den tidigare historien.
Jag tror att det i varje ögonblick finns många vägar att gå. Att det är ansvaret att välja som gör oss till människor. Vi är inte programmerade maskiner.
Denna lilla text kommer kanske att ändras senare. Jag kanske vill välja andra formuleringar...
4 kommentarer:
Man kan väl ta en lite annan vinkel och säga att det som är ogjort är ogjort tills det är gjort? Vid "gjort" slår fällan igen. Men angående determinism antar jag att man måste vara konkret och visa på graden av tvång och medvetande om vad man gör. Det är en viss skillnad om jag ger mina pengar till en person på gatan på grund av pistolhot eller för att hjälpa en broder i nöd. Man kan säga att det är samma handling, men motiv och grad av tvång skiljer sig åt. Dessutom kan handlingar påverkas av vad jag tror om verkligheten - och vad jag tror behöver inte stämma så bra med vad som händer omkring mig. Killen som började slå ihjäl troll vid en tunnelbanestation kan ju illustrera det. För honom var trollen reella, för oss andra var det stackars människor som kom i vägen för en galning. Ytterligare en komplikation är att vi faktiskt kan göra saker som vi inser är fel. Redan gamle Paulus talade om det i Bibeln. Så jag tror att frågan om viljans frihet eller totala beroende är ett virrvarr av olika delfrågor som kan sysselsätta hur många filosofer som helst hur länge som helst.
"ett virrvarr av olika delfrågor som kan sysselsätta hur många filosofer som helst hur länge som helst."
Ja, det är en bra sammanfattning.
Jag tror ändå att jag kommit på ett katastrofalt tankefel hos Bergström.
Han ser människan ungefär som man kan se på vatten: vid en viss temperatur undet visst tryck kokar vatten.
Men människan är inte H2O. Vi är något mer komplexa strukturer.
Bergström måste ju mena att killen på tunnelbanestationen inte hade något handlingsalternativ: han måste komma just dit, just då och utföra just denna handling.
Jag tror det var en slump var och på vilket sätt hans sjukdom skulle resultera (om alls) i någon form av destruktiv handling.
Visst är vi determinerade på många olika sätt. Men inom dessa ramar står vi ofta i reella valsituationer.
Jag angrips av yrsel när jag läser denna stackars filosofs tankevirr. Självklart är ju att varje handling människan gör är ett val, antingen eget eller annans. Möjligheten att välja att födas eller dö finns dock inte. Tyvärr är det dock så att man som individ hamnar i en viss social, etnisk, könsrelaterad etc. miljö som är relativt predestinerande och som gränsar till determinism. Men då handlar det om fattigdomens, okunnighetens, ondskans, förtryckets, kriminalitetens, utanförskapets "determinism". Vilket handlar om den vilja som människor uttalat eller outtalat gjort. Tankevirr är lätt att råka ut för i både filosofi och religion. Därför är armlängds avstånd från dessa företeelser att rekommendera. Väljer jag.
Jag tänkte ett varv till. Resultat:
Folk av trollbekämparens i Abrahamsbergs typ kan inte vara med i resonemanget eftersom de inte begriper vad de gör. Val förutsätter medvetande.
Klassiska filosofer framförde att bara folk tänkte igenom saker och ting ordentligt skulle de komma till samma slutsatser som filosoferna själva (Kant exempelvis). Där skulle medvetenheten upphäva den fria viljan, eller snarare göra att man begrep gjorde ett fritt och medvetet val därför att det var nödvändigt.
I Sartres existensialism frågar man folk om råd, men man frågar folk som man mer eller mindre omedvetet tror kommer att ge det svar som man innerst inne vill ha.
Slutsats av detta? Vet inte om jag har det perfekta svaret, men det låter nästan som om frågan om den fria viljan är för allvarlig för att anförtros åt filosofer! De krånglar ändå bara till alltihop!
Skicka en kommentar