Vägar, lika goda som någon livsfilosofi

Efter en dag med många bestyr, men också en vandring längs skogsvägar uppe i Dagsås, läser jag Henrys blogg med en underbar bild på en sommargrusväg.
Vilket får mig att gå till hyllan och ta fram en gulnad volym Gunnar Ekelöf: Dikter och läsa:

Det är redan skumt
och åkervägens smala rödskiftande band
försvinner in i dungar, löper ut ur dungar:
Om varje vägkrök ett mysterium
av färgernas och ljusets egenliv
Det är skönt att gå
En gammal gärdsgård är också med
Det är den stund då stenarna tänker som bäst
Det är den stund då denna stora varelse
andas och doftar. Vilka färger i skymningen!
Trädorna lila, stenar i tankfullt skiftande blått
och lövskogen så rik på skiftningar
som vore den sitt eget sus!
Ett gult löv är ännu en dyrbarhet
På ena sidan vägen sädesfält
och på den andra sidan barrskog
och säden gul till röd och i skylarna guldbrun
och den sandröda vägen, jag älskar sådana enkla vägar
bara för gående och för grova fordon efter fromma hästar
Sådana vägar tycks mig lika goda som någon livsfilosofi

Kvällen kommer nu att ägnas åt W.G. Sebalds "Austerlitz", som jag började läsa i går och som inte liknar något jag läst tidigare. Långa, vindlande meningar - det gäller att läsa långsamt. Och texten illustreras av foton. Redan nu, efter 32 sidor, är jag fast.