"Avsikt att förinta" är ingen bok som man läser snabbt rakt igenom.
I kväll läste jag "Bombardrömmen", om Englands bombningar av tyska städer under andra världskriget.
Det är en ohygglig läsning. Lindqvist dissekerar engelska historikers försök att rättfärdiga militärt betydelselösa terrorbombningar mot civila mål. Det är en glänsande polemik, som man kunde njuta av - om det inte vore för fakta: "En halv miljon civila tyskar hade blivit dödade och lika många svårt skadade."
Varför bombade man? Som ett svar på tyska bombningar? I så fall i proportionerna 315 till 1. För att visa tyskarna? För att bombplanen nu ändå byggts och därför måste användas? För att visa Stalin? För att hävda lillebror England mot storebror USA?
Och sedan fortsatte det. Hiroshima och Nagasaki. Korea. Vietnam. Tjetjenien. Irak.
Lindqvist slutar: "Det kommer att fortsätta så länge vi undviker att göra upp med det förflutnas förbrytelser. De som bombar kommer inte att respektera dagens lagar, så länge brotten mot gårdagens lagar urskuldas eller rent av förhärligas."
1 kommentar:
Såsom Peter Englund skildrar samma sak i "Brev från Nollpunkten", lika meningslöst som ohyggligt, verkar det. Terrror som terror. Så är det.
Skicka en kommentar