Jan Myrdal

Jan Myrdal skriver i SvD om Kinas återkomst som världsmakt. Att Kina nu åter blir "en av världens ekonomiskt, tekniskt, vetenskapligt, kulturellt och politiskt ledande nationer" är väl ingen som betvivlar. Men Myrdal menar dessutom att Mao inte är en "innehållsligt tömd symbolbild" i dagens råkapitalistiska Kina. Miljardärspalatsen är tillfälliga, skulle Mao ha sagt, enligt Myrdal. För säkerhets skull förlängs den tid då det är rätt att göra uppror tiotusen år framåt. Och Myrdal förnekar sig inte. Som tolvåring, 1939, diskuterar han det avgörande, väntade Stilla havskriget. Vintern 1965/66 sår han under ett USA-besök den insikt som fem år senare kommer Kissinger att i hemlighet flyga till Beijing för att normalisera USA:s Kinaförbindelser. Jag läste Myrdals "Söndagsmorgon" i slutet av sextiotalet. Nu står femtio volymer i hyllan. För en ung arbetarkille som drogs med av vänstervågen och blev maoist var Myrdal med all sin lärdom och sina väldiga perspektiv en ledfyr. Många texter håller fortfarande. Men idag läser jag honom med andra ögon. Myrdal har varit advokat åt många förtryckarregimer, från Stalin till Pol Pot. Jag skyr som pesten alla som har så rätt att de låter miljoner krossas under historiens hjul på vägen mot lyckoriket. Och de som applåderar.