Visar inlägg med etikett Lars Bergström. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lars Bergström. Visa alla inlägg

onsdag 20 februari 2008

Bergströms misstag

Jag är en långsamtänkare.
Förra året läste jag filosofen, professor emeritus, Lars Bergströms bok "Döden, livet och verkligheten" (Thales 2004). I essän "Handlingsfrihet" argumenterar han för att vi inte har någon handlingsfrihet, att vi inte har frihet att välja det ena eller andra handlingssättet. Denna korta text irriterade mig, gnagde i mig, som jag skrev i ett av de första inläggen i denna blogg.
I eftermiddags på jobbet kom jag (det är en av fördelarna med att hantera böcker på jobbet) att tänka på essän och plötsligt kom jag på vad som är det fundamentala felet med hans resonemang.

Bergström säger ungefär så här. En man som heter Gösta ska välja mellan två alternativ, Aftonbladet eller Expressen. Han väljer Aftonbladet. Kunde han valt Expressen? Hade han handlingsfrihet att välja Expressen? Nej, menar Bergström, det hade han inte. För Gösta betingas i varje ögonblick av hela sin tidigare historia (genetiskt och socialt) och det han väljer är determinerat av denna historia.
Och om nu Gösta valt Expressen, så hade det varit följden av att Gösta varit annorlunda betingad.
Alltså finns ingen handlingsfrihet. Vi väljer det vi är betingade att välja.
Bergström är superdeterminist.
Han vidgår att detta är en ovälkommen slutsats. Den är "oförenlig med vår benägenhet att göra moraliska bedömningar och att tala om skuld och ansvar." Han avslutar med att "känslan" av handlingsfrihet nog kan vara bra, för om man klandrar dåliga handlingar, så kommer det att ingå i den sociala betingningen av kommande handlingar.

Nu till Bergströms misstag.
Varje val vi gör är när det väl är gjort - gjort. Det är inte både gjort och ogjort. Detta ligger i verklighetens natur.
Men av detta förhållande sluter deterministen Bergström att det alltid bara finns ett och endast ett handlingsalternativ, nämligen det val som gjordes.
Har man den ståndpunkten kan man alltid avvisa alla andra alternativ än det som väljs.
Och vad som än väljs så påstår han att det determineras av den tidigare historien.


Jag tror att det i varje ögonblick finns många vägar att gå. Att det är ansvaret att välja som gör oss till människor. Vi är inte programmerade maskiner.

Denna lilla text kommer kanske att ändras senare. Jag kanske vill välja andra formuleringar...

fredag 11 januari 2008

På Chesil Beach

Några ord om Ian McEwans roman "På Chesil Beach", som kom i höstas.
På glasklar prosa får vi följa ett nygift, ungt engelskt par in i en katastrofal bröllopsnatt. Båda är oskulder och detta är det pryda England 1962; vi får redan på de inledande sidorna klart för oss att detta kommer att gå åt helvete. De här människorna är fångna i sin tid och dess konventioner. Brudgummen, Edward, är sprängkåt och bruden, Florence, lider av beröringsskräck (sexuella övergrepp från faderns sida antyds). Under bröllopsnatten rusar bruden från sängen och ner på stranden. Han följer efter, arg och ledsen. De möts på stranden och skildringen av deras oförmåga till kommunikation är plågsam läsning. De skiljs åt och ses aldrig mer.
Sista delen av romanen är en rapsodisk återblick på deras liv och Edward tänker att de där minuterna på stranden bestämde hela hans senare liv.
Men herregud, säger man, så kan det väl inte vara? De kunde väl där på stranden lika gärna ha fått ur sig något, nått fram till varandra, börjat om? Åtminstone så småningom?

Men hur fria är vi egentligen att i varje given situation välja rätt?
Vad som är det rätta valet kan på ett sätt bara ses i ljuset av vad som sedan händer. Och vi handlar alltid utifrån givna villkor, samhälleliga och psykologiska. Vi kan aldrig lyfta oss själva i håret, ur den tid vi lever.
Vi kanske aldrig kan välja fritt? Det finns kanske inte något sådant som den fria viljan? Vi kanske bara kan göra det vi faktiskt gör och ingenting annat. Det hävdar åtminstone filosofen Lars Bergström, i essän "Handlingsfrihet" i "Döden, livet och verkligheten" (Thales, 2005). Denna text har gnagt i mig ett tag. Hans ståndpunkt är orimlig, han har ju fel, men...

Vi måste i alla fall avvisa tron på att vårt liv måste vara sådant det är. Vi lever vårt liv, det lever inte oss. Vi är ansvariga. Vi kan välja. Eller?