onsdag 3 december 2008

Om gränsen för det görbara rummet

Västkustvinter: nära noll, regn och hagel om vartannat och en grå halvskymning hela dagen.
Men ett intressant meningsutbyte lyser upp tillvaron för mig.

I Sydsvenska Dagbladet skriver Per Wirtén om Nina Björks artikel i DN, "Vi är alla kroppar" och undrar vad Björk egentligen menar när hon skriver att människan "enbart lever inom en levande naturs gränser". Han förstår inte. Han frågar sig om han missförstått henne.
Och det tror jag att han gjort.

Wirtén tolkar som vänstermänniska allt tal om människan som en varelse bland andra i naturen som reaktionärt och konservativt tal. Och om det gäller kvinnor handlar det om biologism: åter till underordning och barnafödande vid spisen. Med några undantag har Björk fått detta bemötande från feminister.

Wirtén är som alla vänstermänniskor lika väl som alla liberaler och som vi alla bundna av upplysningens grundidé om att människan är på väg mot den totala friheten, det totala oberoendet, genom vetenskapliga framsteg och samhällsförbättringar, kalla det socialism, kalla det Historiens slut.
Allt blir på sikt bättre, det onda i våra villkor kommer till slut att övervinnas och vi kommer att leva i ett natur-oberoende lyckorike.

Björk ifrågasätter hela denna grundidé om den fria människan. Hon gör det på ett undrande, funderande, tänkande sätt. Hon pekar inte ens med ett halvt finger ut riktningen vi bör ta.
Och då är det upplagt för missförstånd.

Wirtén gör t ex i sitt inlägg den absurda tolkning av Björks idéer att hon är emot att han använder antibiotika mot den sjukdom han drabbats av(!).

Visst finns det oklarheter i Björks texter. T ex är hennes användande av begreppet "okroppslighet" är alltför metaforiskt och öppnar för angrepp.

Men det som gör henne intressant och det som är så utmanande är att hon pekar på något mer grundläggande än politiska ideologier: det för den moderna människa så chockerande faktumet att vi alla är biologiska varelser i naturen och att detta faktum obönhörligt sätter ramar för vår existens i tid och rum - och för vårt politiska handlande och dess konsekvenser för människor och miljö.
Vi försöker förvisso tänka bort det, men universum bryr sig inte om oss, som det formulerades i ett citat i en tidigare bloggpost.

Björk svarar i dagens DN (jag hittar inte artikeln på nätet och citerar därför utförligt) under rubriken: "Jo, vi är bundna av biologi."
Hon skriver:
"Per Wirtén läste min artikel som ett uttryck för en längtan tillbaka till naturen. Som om jag gillade naturen och satte mitt hopp till den. Men jag välkomnar inte naturen. Jag säger inte att naturen är god. Jag säger inte att den är ond heller. Jag säger bara att den är. Och att det innebär att människan inte är allt som är.
Hans läsning är här symtomatisk för just det tänkande som jag vill komma åt. Det är ett tänkande som vägrar att låta människan spela en sekundär roll. Om någon talar om kroppslighet och natur måste denna någon antingen ogilla eller gilla kroppslighet och natur. Men här är det inte fråga om mänskliga värderingar. Här är det fråga om någonting som bara är, som är oss givet.
Wirtén förstår inte heller hur en politik baserad på begrepp som natur och kroppslighet ser ut i en värld där vissa överlevnadsfrågor "bara kan lösas genom att naturen dras in i det politiska och görbara rummet". Jag förstår inte vad det är han inte förstår. Det är ju så självklart. En sådan politik utgår från att dessa begrepp existerar - och erkänner därmed gränsen för det görbara rummet. Den gränsen säger till exempel att vi inte kan ha tillväxt som måttstock på ett lyckat samhälle. Den säger också att en av våra viktigaste politiska uppgifter är att se till att alla människors kroppar får det de kräver: mat, vatten, omsorg. I detta är vi faktiskt, oavsett vad vi anser om det, bundna av biologi."

5 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Undrar om socialismens klassiker hade diskuterat så här? För Marx & Engels har jag uppfattat att det fanns en grundval där människan är en biologisk varelse som på något sätt måste samverka med och utnyttja naturen för att överleva. Ur detta pysslandet utvecklas den mänskliga arten och dess samhällen.

Att det skulle vara "vänster" att hävda att människan skulle vara utanför naturen, eller "icke-vänster" att människan helt skulle styras av naturen, undrar jag om M&E skulle skriva under på. Naturen är ju det vi lever i och inte kan gå utanför. Herrarna Marx och Engels skulle väl skratta ut figurer som tror att människorna kan bygga tankeriken som inte har någon förbindelse med den handfasta världen, inklusive de biologiska förhållandena. (Eller har jag fel?)

Lennart Erling sa...

Det är en fråga som är intressant.
Timpanaro, som jag började läsa men körde fast i, inte för att han inte är intressant, utan för att inte kunde hålla koncentrationen uppe, behandlar just detta.

Nina Björk skriver i sin avhandling:

"Men Timpanaros polemik riktade sig även mot Marx själv, från vilken man enligt honom kan få intrycket av att människans relation till naturen tar sin början först då hon producerar och arbetar med de råvaror naturen har givit henne. Timpanaro menar att Marx tenderar att negligera den passiva sidan av relationen mellan natur och människa, "att förbigå med tystnad det faktum att människan relaterar till naturen även genom arv" och att bortse från "naturens övriga oräkneliga inflytanden över hennes kropp och därmed över hennes intellektuella, moraliska och psykologiska karaktär". Timpanaro lyfter fram Friedrich Engels som en tänkare som tidigt kände ett behov av att teoretisera kring en materialism som inte enbart var socioekonomisk utan även tog hänsyn till människans rent fysiska miljö och konstitution."
("Fria själar", s. 28)

Lennart Erling sa...

PS: Ett "jag" fattas i den andra meningen...
Det var alltså jag som inte kunde hålla koncentrationen uppe...(som så ofta)

Erik Svensson sa...

Jag har kommenterat denna debatt på min blogg och länkat bl. a. till dig:

http://biologyandpolitics.blogspot.com/2008/12/den-farliga-naturen-och-de.html

Jag tror att vi har ungefär samma inställning och är kritiska mot Per Wirtén utifrån samma utgångspunkter. En viktig aspekt är dock kanske frågan om Per Wirtén och dessa kritiker av Björk verkligen ÄR vänster i någon egentlig mening?

Som jag ser ARENA-gruppen så är det postmodernister och liberaler, inte vänstermänniskor. De är livrädda för alla diskussioner som handlar om den ekonomiska, biologiska eller fysiska verkligheten eftersom deras kvasiintellektuella floskler då obarmhärtigt avslöjas. Kritiken mot Björk är alltså snarare ett desperat utfall av den döende postmodernismen snarare än någon genomtänkt vänsterkritik.

Det räcker att peka på ARENA-gruppens märkliga ställningstagande de senaste åren för att du ska se vad jag menar: statligt ägande och utbyggd offentlig sektor avfärdas som "traditionalism" och "tes-kommunism" och Per Wirtén argumenterar för fler militära trupper till Afghanistan. Vad har detta med vänster att göra?

Lennart Erling sa...

Erik:
Jag känner mig hedrad av att citeras i det här sammanhanget.
Min utgångspunkt är den naturvetenskapligt oskolades, snarast ärkehumanistens, och för mig är denna "vänsterns" beröringsskräck inför mänsklighetens villkor som biologiska varelser obegriplig. Jag kan bara hålla med när du skriver:
"På vilket sätt är det radikalt att förneka och ta avstånd från naturen? Varför skulle det vara per definition konservativt att erkänna att människan har en natur och att vi är beroende av andra organismer?"
De tankar Nina Björk för fram i sin avhandling och sina artiklar kan vara utgångspunkt för ett mycket radikalt politiskt nytänkande, inte minst inom vänstern. Men jag har mycket små förhoppningar om det sker. Det är inte så coolt, antar jag.