På tre dagar har bokskogen slagit ut. Igår gick vi i duggregn från Skärbäck på skogsvägar mot Grytsjön över Flatåsen ner mot Lillsjön och tillbaka i starkt kuperad blockterräng med underbart vacker bokskog. Grönskan är medicin för både kropp och själ.
Idag är jag ledig och har just ägnat två timmar åt att städa ur och tvätta i växthuset. Jag hann precis bli klar innan solen bröt fram och gjorde det för varmt att arbeta där. Nu ska jag dricka kaffe ute i trädgården.
Två Brännpunktsinlägg i SvD om händelserna i Amstetten i Österrike får mig att fundera vidare kring de frågeställningar som jag tidigare skrivit om med anledning av Göran Rosenbergs kolumn i DN.
Både naturvetenskaparen och prästen hamnar i ondskans obegripliga mörker.
Psykologiprofessorn Martin Grann skriver:
"Idag har vi [...] teoretiska modeller och tekniker med vilken ondskefulla handlingar kan förklaras med störningar i personligheten och med mätbara avvikelser i hjärnans funktioner. Onda människor kan kartläggas utifrån neurofysiologiska processer och behandlas medicinskt.
Min uppfattning är att denna vetenskapsoptimism är rätt så naiv. Vilken vetenskaplig modell förklarar hur en människa kan låsa in sin egen dotter i en fängelsehåla under 24 år, och samtidigt upprätthålla en utåt sett normal fasad?
Fallet med Josef Fritzl trotsar alla försök att rymmas i en psykiatrisk eller psykologisk förklaringsmodell. Med Josef Fritzl är vi inte längre i ett gränsland för hur vetenskapliga modeller kan tillämpas för att förstå och förklara brott.
Vi är långt utanför, i mörkret."
Och att prästen Annika Borg ser detta mörker, denna kamp mellan det onda och det goda, i varje människa är väl inte så underligt. Det ska hon göra om hon är kristen.
Själv vet jag inte vad jag ska tänka eller tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar