På jakt efter den exakta lydelsen av mitt vägledande citat fick jag anledning att bläddra i Hjalmar Bergmans roman "Herr von Hancken", denna underbara 1800-talspastisch om den svenske Don Quijote, Kapten von Hancken, och de bisarra förvecklingarna kring Iglinge brunn sommaren 1806.Den storhetsvansinnige von Hancken har trots allt en förmåga att se sig själv i realitetens ljus, att inse sin verkliga roll. Det ger en tragikomisk spännvidd åt en av mina favoritromaner.
Vem kan inte med von Hancken utbrista:
"Och jag kan icke fatta, varför just jag skall vara en sådan, om vilken man säger: det går tretton på dussinet. Varför just jag? Hur ofta har det icke inträffat, att jag plötsligt känt mig stå inför någonting stort. Nu kommer det! Nu är det här! Nu föds en märklig tanke i din hjärna! Men den har uteblivit i sista minuten och lämnat ett fasligt styggt tomrum efter sig."Jag kan det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar