L'Annunziata

Mest om läsning.
Men det finns också bilder som direkt talar till mig. Som den här.
När vi skulle åka till Sicilien i höstas och jag läste in mig lite, stötte på jag på en målning av Antonella da Messina (ca 1430-1479) som genast fascinerade mig: "L'Annunziata", bebådelsen.
Det är en liten målning, olja på trä, som porträtterar Jungfru Maria när ärkeängeln Gabriel berättat för henne att hon ska föda guds son.

Den hänger i en sal på andra våningen på Galleria Regionale della Sicilia, som är inrymt i Palazzo Abatellis på Via Alloro 4, i Palermos gamla kvarter.

Vi letade oss dit och jag började andäktigt betrakta målningen. Jag gick närmare och längre ifrån och gladdes åt att äntligen få se denna underbara målning i verkligheten.
Ända tills Ingrid uppmärksammade mig på en skylt som sa att det var en reproduktion och att originalet var utlånat till Milano...
Sen hände det absurda att en kvinnlig museivakt plötsligt kom rusande in när jag närstuderade reproduktionen, som om jag skulle göra åverkan på ett original. Hon insåg detta, vände och log urskuldande och gick igen.

Lärda analyser av målningens religiösa symboliska kvaliteter har jag slumpartat hitta bl a här och här.

Men jag, den icke-religiöse subjektive betraktaren, ser bara ett oerhört levande porträtt av en vacker flicka från 1400-talet, med en inåtvänd, tankfull blick.