På väg hem från Biskopshagen i går hann jag precis kvittera ut ett bokpaket i Konsumaffären. Sällan har väl en bok nått mig så i rätt ögonblick som idéhistorikern Tobias Dahlkvists "Förtvivlans filosofi: Vilhelm Ekelund och mottagandet av Giacomo Leopardi i Skandinavien", Ellerströms, 2010.
Inte bara för att jag har semester och därmed mer lästid än vanligt. Jag stötte på Leopardi när jag läste en volym politisk filosofi av Sebastiano Timpanaro. Och sedan i mitt avbrutna försök att läsa Vilhelm Ekelund i våras. Nu har jag just läst Ekelunds Leopardiöversättningar i serien "Berömda filosofer", så det är med stort intresse jag börjar läsa Dahlkvist. Jag hoppas jag kan återkomma med några notiser i ämnet.
Leopardis svartsyn och djupa övertygelse om alltings förgänglighet ger mig en osökt övergång till en mycket svår pristävling. Ingen enkel litteraturfråga, utan en fråga som kräver osteologiska kunskaper. Bilden nedan visar ett fynd från en av Biskopshagens stigar. En skelettdel, cirka fem centimeter bred. Från vilket djur?
2 kommentarer:
Jag tror att skelettdelen är från en mycket liten leopard(i).
Av en händelse är jag själv mitt inne i Dahlkvists "Förtvivlans filosofi". Mitt intresse för mottagandet av Leopardi i Europa och Skandinavien under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, som Dahlkvist behandlar i bokens första hälft, börjar dock sina en smula. Men om ett tiotal sidor är jag framme vid Ekelunds förhållande till honom. Då hoppas jag att det börjar slå lite mer gnistor.
Lars, jag noterar ditt bidrag till gåtans lösning. Men något säger mig att det inte stämmer...
Jag har bara läst femtio sidor ännu. Dahlkvist skriver bra, tycker jag, oakademiskt. Ska försöka få till ett längre läspass idag.
Skicka en kommentar