Sommaren är den tid då man ska göra omläsningar.
"Det här hände den sommar då Jeanna och jag var på fotvandring. Vi befann oss då på en knapp dagsmarschs avstånd från vårt mål. Vi hade startat från min hustrus föräldrahem i Sörmland, där vi hade gästat ett par dar, och var nu på väg till min bror och svägerska, som ägde en gammal kungsgård i Södra Tjust i Småland. De två första dagarna, när vi ännu var ovana vid att gå, hade vi åkt bil några gånger, men sedan tredje dagen hade vi sagt nej tack till alla vänliga erbjudanden från förbipasserande bilister. Vädret hade hela tiden varit storartat, och vi hade haft en mindre vanlig tur att finna på präktiga nattlogin och vänliga människor."
Så inleds Walter Ljunquists novell "En dörr står på glänt", i samlingen med samma titel från 1937. Det är en av de mest underbara skildringarna av fotvandring och av trettiotalets svenska landsbygd och natur som finns. Och redan det gör den läsvärd.
Språket är på en gång poetiskt och konkret beskrivande. Alla sinnen är inblandade. Man ser solljuset dallra över fälten, känner doften av vägdamm i näsan och svalkan om kvällen.
Det är ett svunnet Sverige, ett enklare Sverige (fastän jag vet att det inte var enklare), en tid som som jag av någon märklig anledning önskar att jag hade kunnat återvända till. (Återvända? Jag har ju aldrig varit där?)
Men framförallt handlar novellen om minnet och tidens gång.
Journalistparet på semestervandring sover över på en gästgivaregård där trakten och människorna visar sig ha spelat en stor roll i mannens barndom. Minnena frigörs av händelser och upplevelser i nuet och landskapet och naturen och människorna ingår alla i ett gåtfullt rum av korrespondenser och förbindelser, ett minnesrum, dit en dörr plötsligt kan stå på glänt. Ljungquist är en svensk Proust.
En eller flera av Walter Ljungquisst noveller läser jag om varje sommar.
4 kommentarer:
Stort tack för tipset! Det gör mig nyfiken på att läsa Walter Ljungquist. Har inte hört talas om honom tidigare. 30-talet känns ju också som verkligen länge sen svunnet. Min mamma som cyklade nån gång på den tiden med sina föräldrar och bröder från Stockholm till trakterna vid Söderåkra söder om Kalmar berättade om upplevelser under resan, om övernattningar i gamla lador m.m. Det känns (åtminstone för den som inte var med!) som en oskuldsfull tid då före kriget. Tänker på Povel Ramels mästerliga "Mitt trettiotal".
Fan, vad jag ångrar nu att jag förvisade ”En dörr står på glänt” till vårt stökiga källarförråd för många år sen. Blev enormt sugen att läsa den igen efter ditt inlägg. Minns att jag gillade den starkt, inte minst för den ljuva och för en sentida läsare kanske en smula nostalgiska svenska sommarstämningen, men platsbristen - alltid akut - gjorde att den förvisades till källarmörkrets kaos. En annan novellsamling med sommaratmosfär och oemotståndligt nostalgiskt (men långtifrån idylliskt) sug läste jag om alldeles nyligen: ”Blå noveller” av John Karlzén, som väl i likhet med Ljungquist får räknas till de ”bortglömda” eller ”förbisedda”. Den kan jag varmt rekommendera, om du inte redan har läst den.
Tack för ett fint boktips. Jag har också många minnen från 30-talet (andras det vill säga- förmedlade under många år...)- det där med att färdas långsamt, till fots eller cyklande- övernattning i lador.... ja, mycket var enklare förr (om än givetvis inte allt).
Gabrielle, Ingrid: För all del!
Jag har egentligen aldrig kommit längre med Ljungquistläsningen än novellerna och några av romanerna. Det är ett gammalt, flera gånger påbörjat, projekt. Skulle behöva ett liv ytterligare...
Ljungquist hela romanvärld hänger samman och kräver tid.
Lars: Förvisningen var ett misstag! Men lätt(?) att rätta till. John Karlzén tillhör de där mycket avlägsna, olästa planeterna i mitt litterära universum. Jag ska genast lägga honom till läslistan. Jag är lite vilsen v g läsval just nu, så rekommendationen var välkommet...
Skicka en kommentar