Jag är fortfarande insnöad, om uttrycket tillåts vid rådande väderlek, i det mycket långsamt framskridande läsprojektet om att gå och vandra.
Nu Joseph A. Amatos "On foot : a history of walking". Den tangerar, naturligt nog, i mycket Rebecca Solnits "Wanderlust : a history of walking". Mer akademisk, kanske, om Solnit är mer journalistisk.
Och om jag ska tänka mig en idealisk läsplats, så finns ingen bättre än den jag befinner mig i just nu, liggande i skuggan under blodboken. Värmen, vinden som rasslar runt i lövens solglitter.
Det finns inget paradis. Men det finns stunder, med väl fungerande förträngningsmekanismer, som påminner om det.
Skulle det inte vara ett uppehåll här? Jo, nu fortsätter jag med det.
2 kommentarer:
Om de behandlar vandringen i litteraturen så antar jag att de tar upp Petrarca och Thoreau? I modern tid fascinerades jag av Alfred Wainwright, han har ju haft otroligt stor betydelse för den klassiska vandringen i Storbritannien, och hans vandringslitteratur nytrycks fortfarande och har samma status som t ex Erik Rosenberg har inom ornitologin i Sverige.
Jo då, Petrarca, Rousseau, Wordsworth och Thoreau och många andra litterära vandrare.
Och väldigt många klassiska pionjärer för vandring, men ingen Alfred Wainwright, varken hos Solnit eller hos Amato.
Skicka en kommentar