Jag lägger ifrån mig boken och lämnar blodbokens skugga. Lägger mig raklång på gräsmattan och ägnar mig åt molnskådande. Det är ett långsamt, men mycket dramatiskt skådespel. Stundtals ganska hotfulla scenerier. Men så blåser vinden undan regnmolnen och himlen blir sommarblå igen, med vita stackmoln, och solen börjar värma.
Jag är inte så bra på att skåda moln. Men denna sommar ska jag öva mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar