Sent lördag eftermiddag kör vi till Olofsbo och ställer av min cykel vid småbåtshamnen. Sedan kör vi ner till Falkenberg, till stranden strax söder om reningsverket, och parkerar. Vi går norrut längs sandstränder och strandbeten. Det är ett ganska svalt och skönt vandringsväder.
Mycket av betesmarken används inte längre och växer sakta igen. Som här, strax söder om Agerör.
Ett vattendrag tvingar oss till en omväg, upp till kustvägen och sedan ner till havet igen, ut på den enorma klapperstensvallen på Agerörsmalen. Snårvindan är vacker.
Bland stenarna gör jag ännu ett fynd. Jag ska inte utlysa någon ny osteologisk tävling, jag är bara fascinerad den ödsliga skönhet som ibland finns i det som finns kvar av en levande varelse. Jag har inte heller här en aning om vad det var för varelse. Men jag tycker den passar perfekt på det här bokomslaget.
I Olofsbo kastar jag mig på cykeln och min följeslagerska börjar gå mot Skogstorp medan jag hämtar bilen för att plocka upp henne. Jag cyklar i medvind sträckan mellan vandringens slutpunkt och startpunkt på tio minuter - vandringen tog tre timmar. Det är därför man ska gå.
2 kommentarer:
Delar av Hallands stränder är tillgängliga för vandring på detta sätt. Men Skånes och Ölands stränder är ännu mera tillgängliga. Skåne kan man ju nära nog vandra helt och hållet runt längs stränderna, bara man undviker några städer, åmynningar och gamla kärnkraftverk. Tyvärr ser man på de mera otillgängliga delarna hur mycket skräp som ständigt flyter i land.
härligt
Skicka en kommentar