Kanske tycktes det bara så.
Tobias Dahlkvist skriver:
"Det finns ett starkt elitistiskt drag i Ekelunds tänkande. Ekelunds projekt att ur ett personligt anpassat urval ur litteraturens och filosofins klassiker och [sic] skapa en livshållning till skydd mot världen öppnar inte för några kompromisser. Till detta kommer också den viktiga funktion som pessimismen har i hans tänkande, pessimismen som närmast med nödvändighet är elitistisk till sin natur. Denna elitism bör dock inte ses som nedlåtande. Ekelund understryker tvärtom att pessimismen inte är något värd om den så att säga är riktad nedåt."
(Tobias Dahlkvist: Förtvivlans filosofi. Vilhelm Ekelund och mottagandet av Giacomo Leopardi i Skandinavien, Ellerströms 2010)
Jag ger Ekelund en ny chans.
4 kommentarer:
(Har jag nämnt detta förut?) Jag har någonstans en plågad liten bok av en man som heter Klein, en vän till Ekelund, och titeln är "Var Vilhelm Ekelund antisemit" (utan frågetecken...). Om jag hittar den ska jag skicka den till dig.
Dahlkvist nämner Klein i en fotnot:
"Om Ekeleunds antisemitism har Walter Klein skrivit en märkligt schizofren liten bok. .... Klein, som själv var jude, var en tid ordförande i Ekelundsällskapet, men avgick på grund av Ekelunds antisemitiska yttranden..."
Boken både lyfter fram antisemitismen och är samtidigt ett försök till äreräddning.
"Hans [Ekelunds] antisemitism låg på ett kulturideellt plan... endast i polemiskt syfte riktade [den] sig mot denna världen men väsentligen var av en annan värld, en värld av hög skönhet och inre samling dit han nådde på kontemplationens, den inre självprövningens och den religiöst betonade mystikens värld."
Tack för ditt vänliga erbjudande! Jag införlivar gärna boken i mitt bibliotek, detta svarta hål som oupphörligt suger åt sig böcker...
Jag hittade den! Skicka mig en postadress så kommer den som ett brev. På posten. Liksom.
Gunnar: mail kommer!
Skicka en kommentar