Det är en grå, dyster söndag. Ett meningsutbyte om Gaza gör inte min sinnesstämning ljusare. Frågan om Palestina är svårdiskuterad. Utan att vara väl insatt kan jag inte annat än dela t ex Göran Rosenbergs analys. Och vad gäller det fruktansvärda som utspelas i Gaza just nu måste grundläggande humanitära aspekter sättas främst, inte ideologiska.
*
I dagens DN recenseras Zygmunt Baumans "Konsumtionsliv" av Ingrid Elam. Hon menar att läget i Sverige inte är så nattsvart som i Baumans England. Och finns det inte motkrafter? Elam skriver:
"...jag tänker på konsumtionskritiker, miljöaktivister, rättviserörelser och många andra som är upptagna av att hitta nya vägar till social rättvisa. Konsumismens frihet slår över i tvång, där hejdar Bauman sin analys, men föder inte tvånget en ny frihetsrörelse?"
Jo, det vill jag också tro. Man kanske inte behöver se utvecklingen så svart som tidigare i denna blogg.
9 kommentarer:
Jag håller helt med dig om MÖ. Och ännu värre: ju mer man försöker begripa, desto svårare blir det.
Bodil hade en text idag i ämnet som på sitt sätt faktiskt är rätt tankeväckande.
http://www.bodilzalesky.com/blog/2009/01/11/om-gaza-idag-else-lasker-schuler/
Jag tänker att det antagligen är lätt för OSS att säga att det är klart att ni måste hålla sams därborta.
Och i det ögonblick man tar ställning för endera sidan så är man på något vis rökt på ett mänskligt plan.
Jag följde länken till Nydahls artikel och tyckte att det var deprimerande att han blandade ihop flagellanter bland shiamuslimer i Irak som spöar upp sig själv av egen vilja med det plågade folket i Gaza, och verkade påstå att muslimer generellt är barnaplågare. Det är väl som om man skulle sätta likhetstecken mellan de värsta bosättargalningarna i Hebron och judar i allmänhet. Alla människor i Gaza är inte snälla, men måste man vara ett helgon för att slippa bli nedtrampad och mördad? Jag tycker det är svårt att ha kvar den egna värdigheten om man letar fel hos parterna och sedan säger att man inte kan ta ställning för att ingen av dem är perfekt.
Karin:
Nej, det är ingen enkel fråga.
"KONFLIKTENS KÄRNA är och förblir Israels drygt fyrtioåriga ockupation av Västbanken och Gaza och det militära underkuvandet av fyra miljoner palestinier." skrev Rosenberg.
Och vidare: "Alla vet vad sans och vett kräver (till att börja med); en ömsesidigt framförhandlad och internationellt säkrad delning av den smala jordremsan mellan Medelhavet och Jordanfloden i två självständiga stater.
Alla vet vad alternativet är; garanterad ömsesidig förstörelse. "
Som det nu ser ut, med Hamas på ena sidan och Israels regering på den andra, skulle utsikterna för den ömsesidiga förstörelsen vara goda.
Om inte Israel fortsätter den upptrappning i Gaza som nu sker. Då är det en ensidig förstörelse.
Det som gjorde mig mest beklämd i meningsutbytet på Occident var det demagogiska sammankopplandet av muslimska barns blod i en religiös ritual och dagens Gaza, där barn förblöder på grund av israeliska bombningar.
PS:
Karin:
Tack för länken! Bodils blogg är alltid läsvärd.
Björn:
Jag skrev "demagogiskt sammankoppling", hårda ord, men jag kan inte se det på annat sätt.
Nu ska jag väl inte tala för Thomas (men gör det i alla fall), men som jag uppfattar det han säger så är han emot islamism. Och han ser hamas som islamister eller ledare som har övergett sitt folk, typ.
Därmed inte sagt att hela det palestinska folket skulle vara islamister, det har jag heller aldrig sett Thomas skriva.
För honom var förmodligen kopplingen mellan bilderna självklar, men det är tydligt att den inte är det för alla.
Själv skulle jag inte palla att publicera några av de där bilderna på min blogg, om jag tänker efter. Det är ju lite (tänk på Sontag!) som att få in det i sitt eget fotoalbum.
Det är kanske det som är Thomas både styrka och svaghet så att säga.
Och Lennart, i den här frågan håller jag med dig, man bör försöka gå ut ur sin isolering och agera gemensamt. Men jag begriper fortfarande inte hur, för egen del.
Jäklar, fel konto. Det var alltså jag, Karen.
Lennart, istället för att svara på varje enskilt angrepp jag nu utsätts för, både hos dig och av dig, och av många andra bloggare, har jag ikväll försökt sammanfatta ämnet, utifrån den enda rimliga position jag kan inta: den nattsvarta pessimistens. Min text är inte ämnat att vara ett angrepp på någon i denna diskussion, snarare tvärtom. Jag kommer inte att besvara några framtida angrepp heller. Jag ser ju vad jag läser runtom mig, och av det drar jag mina slutsatser. INGENTING av det jag läst ger mig något som helst skäl till optimism. Men det kommer förmodligen en vardag igen. Och jag är angelägen om att kunna resonera med förnuftiga människor, t.ex. med dig, alldeles oavsett vad detta katastrofala krig leder till. Vänligen, Thomas
Thomas:
Jag läste ditt senaste inlägg om Israel-Palestina på Occident i går kväll och nu på morgonen din kommentar här. Jag kan bara hastigt (på jobbet) säga att det du skrev igår på Occident om bakgrunden och utvecklingen av konflikten och läget i dag, det överensstämmer helt med min egen syn.
Det var kanske det som gjorde mig så bestört när jag läste "Besatt av blodet".
Jag uppfattade det på det sätt som jag skrev och jag anser fortfarande att du gjorde fel som publicerade det. Men det var och är en kritik i sak. Inget personangrepp.
Din position, den nattsvarta pessimistens, är en som jag själv kämpar mot att inta. Alltså har jag stor förståelse för den.
Jag kommer att fortsätta att följa Occident. Med risk både för att bli bestört och lockas till alltför många bokinköp.
Det är så svårt att inte vara pessimist. Jag brukar hävda att alla kan göra något, men vad hjälper det att demonstrera en lördag i nordliga Sverige?
Är det här en framkomlig väg:
http://www.naomiklein.org/articles/2009/01/israel-boycott-divest-sanction
Skicka en kommentar