Jag åt lunch med min filmmentor, Ole. På sin välljudande danska försökte han entusiasmera mig för några amerikanska femtiotalsfilmer som han just köpt. Men jag måste erkänna att jag ännu inte sett alla de japanska filmer jag lånade senast...
Han såg lite besviken ut. Och eftersom jag ser på film företrädesvis när jag är sjuk, så tror jag att han i hemlighet önskar mig ett rejält ryggskott. För den goda sakens skull. För filmens skull. För min filmiska bildnings skull.
Varför ser jag så lite på film?
Det är inte det att jag inte kan uppskatta god film. Jag förstår att film är en egen konstform; jag är bara inte så hemma i den.
Jag tror det har att göra med att jag alltid betraktat filmkonsten som underlägsen litteraturen och läsandet.
Att jag ser den som lättviktig, kanske rentav lättsinnig. Mer ett nöje, inte på allvar på samma sätt som litteraturen.
Att filmen serverar färdiga rätter, medan läsandet handlar om att själv laga till dem. Att litteraturen kräver mer arbete och tar mer tid och därför är... bättre.
9 kommentarer:
Man kan ju i McLuhans anda skilja mellan "kalla" och "heta" medier. Om jag minns rätt var de förstnamnda sådana där mediekonsumenten fick fylla i en del själv med hjälp av fantasin (och därmed blev upphetsad och upphettad) medan de senare i stort sett presenterade en färdigtuggad rätt att svälja ner utan större mental upphetsning. Då skulle film vara mer färdigtuggad och förberedd, och inte kräva så mycket av åskådaren som en bok kräver av läsaren. Men jag är inte säker på att jag tolkat McLuhan rätt och dessutom inte säker på att han har rätt även om jag tolkat vad han skrivit rätt!
Jag kan rekommendera Helen Dewitts bok "Den siste samurajen". Förutom att den visar att filmkonsten kanske kräver ett lite mera närstudium, så innehåller den också många intressanta referenser till litteratur inom många olika områden.
"Den siste samurajen" verkar vara en intressant bok... kanske kan den pressa sig in bland de f n 14 böckerna på min närmast-att-läsa-hylla? Är det någon som vet ett hälsosamt sätt att minska ner sömnbehovet till två, tre timmar per natt?
Ett effektiv sätt att minska sömnbehovet kana för många vara att sova effektivare. Varför inte prova att dela upp sömnen på 2-3 perioder i stället för en enda, jag har svårt att tro att man sover effektivt under en enda sömnperiod. Men det förutsätter ju förstås att man inte har svårt att somna!
Lennart din gamla bogorm, nu får du alt ge dig. Är knäckebröd bättre än rödvin för att man inte behöver tugga rödvin? For i så fall må tjocka böckar också väre bättre än tunna böcker eller hur?
Hej, anonyme kommentator!
(Anonym, men jag anar någon..."bogorm", "må", "väre"...)
Jag säger visserligen att litteraturen är bättre på det sättet att den kräver mer arbete, att den innebär en högre grad av skapande aktivitet av "konsumenten", att den ger (mig) mer - men öppnar samtidigt för att filmen, en annan konstform, också är värdefull, på sitt sätt. Och jag jämför aldrig ett gott rödvin med ett gott knäckebröd... de är inte alternativ, de är olika...
Denna diskussion är intressant och kräver större utrymme än vad som ges här. Skriv ett försvar för filmkonsten!
Så trevligt att höra att jag inte är ensam i universum om att föredra' böcker framför film. Folk tittar så konstigt på mig när de upptäcker detta faktum - kanske vågar jag blogga om det framöver...
Margaretha
Margaretha,
vi är absolut inte ensamma och i det moderna samhällets brus av färdiga bilder är det nyttigt att använda långsamma medier, att tänka efter, vrida och vända på orden, att låta tankar som tar tid få den tid de behöver...
Man ska naturligtvis se på bra film också. Men om jag måste välja, då blir det böcker...
..ett försvar för filmkonsten?
Lad mig först säja att om jag skulle tillbringe tid på en öde ö och fick valget mellan att medbringe en valgfri film eller bok, tveklöst skulle välja boken.
Ofte bygger film också på en bok eller en novell och i likhet med oversättningar är det så sällan att en kopi overträffer originalet att man kan ha det som en regel.
Men här på vår lilla jord finns i allafall ca 1000 000 000 människor, ca 100 gange sveriges befolkning, som inte kan läse och for denna stora grupp av människor är film, teater, musik och bildkonst ovärdärligt mycket bättra än litteratur.
Jag skulle hemskt gärna ville läse Marketa Lazarová av Vladislav Vančura, Ukigumo av Fumiko Hayashi och Bandyopadhyays Pather Panchal, men jag är helt enkelt en analfabet när det kommer till Tjeckisk, Japansk och Bengalisk. Att se filmatisering av ovenstående verk kanske inte når originalet, men åtminstånd för min del är det mycket bättre än inget.
Desutom tycker jag det är lite kul att opera, teater och film i mottsättning till bildkonst och literatur oftast är ett kollektivt konstverk altså ett verk som i större usträckning är beroende av mäniskors samverkan.
Slutligen så är filmkonst (och tecknade serier?) endast barnunger sammanliknat med musik och litteratur. Och sammanliknar man en baby med en vuxen är det klart att en vuxen kan mer, men vem vet vad filmkonst är om 500 år. Kanske ingen kan läse om 500 år, i såfall har man nog samme forhållande till böckar som vi har till runesten, eller kanske har vi endast ett språk och då finns kanske ingen behov for film. Den som lever får se (eller läse).
Bortset från det kan man om man tycker det är roligt med en diskusion omkring konstarter med fördel läse "What Good Are The Arts?" av John Carey den är båda tankeväckande underhållande och som den goda literaturprofessor han är, tyckar han nog iallfall att "böckar är bäst", så ni "bogorme" kan lugnt läsa honom.
Gott nytt år Lennart!
..och grattis med bloggen.
Önskar Ole
Skicka en kommentar