Jag ligger däckad av en kraftig förkylning och det enda jag orkar med är att se på film. Förutseende nog försåg min filmmentor Ole mig med en bunt japanska klassiker.Keisuke Kinoshitas "Twenty-four eyes" från 1954 är en våldsamt sentimental historia om en lärarinnas och hennes elevers öden före, under och efter andra världskriget. Långsamt berättad och lång, 156 minuter, med mästerligt svartvitt foto.
Kenji Mizoguchis "The life of Oharu" från 1952 skildrar en ung adelsflickas förbjudna kärlek under i det feodala 1600-talets Japan, som leder till en successiv deklassering ner till prostitution. En historia om ett strikt stratifierat samhälle, penningbegär och hyckleri.
Båda filmerna har kvinnoöden i centrum, som så många av de japanska femtiotalsfilmer jag sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar