När jag just avslutat läsningen av en bok så infinner sig två känslor: saknaden efter att vara inne i en läsning och villrådighet och oro över vilken bok ska jag ska läsa härnäst.Om boken verkligen engagerat mig kan jag få lust att genast läsa om den, nu med skärpt omdöme, eftersom jag har överblick.
Villrådigheten kan ta sig komiska uttryck. Jag står där som en åsna omgiven av alltför många hötappar...
Nu har jag flera goda alternativ. Men eftersom jag inte kan välja hötapp överraskar jag mig själv med att börja läsa Johan Theorins "Skumtimmen".
Den har legat här och väntat ett tag. Jag läste recensioner när den kom och nu när jag läser recensioner av hans nya, "Nattfåk", tror jag att han kan vara läsvärd. Kanske är han verkligen något nytt i den annars så mediokra strömmen av deckare och spänningslitteratur. Jag ger honom en chans i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar