"Ty allt som tänks är överflödigt. Naturen har inget behov av tanken, säger Oehler, bara det mänskliga högmodet tänker oavbrutet in sitt tänkande i naturen. Det som måste göra oss fullständigt deprimerade är det faktum, att vi genom detta oförskämda tänkande in i en natur som naturenligt är helt immun mot detta tänkande, bara råkar in i en ännu svårare depression än den vi redan befann oss i. Sakernas tillstånd blir genom vårt tänkande, säger Oehler, naturligt nog alltmer outhärdliga tillstånd."
Thomas Bernhard: Gå. i: Helt enkelt komplicerat och andra texter. Norstedts, 1991.
5 kommentarer:
jamendåså. då lägger vi ned alltihop, lägger ned alla försök att förstå sammanhang etc.
Att citera är inte lika med att hålla med...
De här citaten är mer ett sätt att syna den store misantropen i sömmarna.
Jag tänker mig (obs!) att Bernhard drar sina tankar (obs!) till sin yttersta spets, vilket gör att han ibland hamnar bredvid, så att säga.
Fast just den här biten text, de två första meningarna, närmar sig ju på sitt lite vedsura vis, buddhismen. Att upphöra "tänka" världen, bli hjärnalfarytmisk, kan ju låta Naturen slippa oss, och vårt tankeknak, liksom vi själva slipper det. Men det är något som nog är lite farligt att ens låtsas om när man som TB vill förbli surkreativ och inte en hippielallande (nytt adjektiv färskt från nätet) nirvana light.
Jag tror TB odlar sin sk misantropi som en motor för verket. Andra har sina exiler, sina erotismer, sina exotismer, sin melankoli, sina engagemang. Men surheten i TB.s ved är just det som får den att brinna så länge och kådfräsande. Ha.
Gabrielle,
tack för en både stilistiskt och tankemässigt innehållsrik kommentar! Jag får låta den ligga och pyra medan jag sysslar med annat (jobbet...)
Skicka en kommentar