Dyre kyrkogård

En minnesbild från en varm sommardag i mitten av sjuttiotalet: min följeslagerska och jag cyklar längs en smal skogsväg från Skärsjön mot Grimeton. Vi stannar till vid en muromgärdad pestkyrkogård mitt ute i skogen. En plats som väcker tankar. Hur gammal är den? Från Digerdödens tid? Eller från det sista pestutbrottet i Norden i början av 1700-talet?

I en förordning från Rikets råd 1710 kan man läsa:

”När någon utav denne farsoten genom döden avlider, måste den döde av de därtill utsedde genast, utan någon svepning eller ringaste andra ceremonier, gravöl, process, bårkläde eller annat slikt, skaffas till jorden utom staden, och på landet i närmaste avsides backe och där tillika med sina gång– och sängkläder djupt i jorden nedgravas och med jord övertäckas.”

Med hjälp av Riksantikvarieämbetets fantastiska Fornsök hittar vi nu uppgifter om platsen och lokaliserar den på kartan. Vi bestämmer oss för att göra den till målet för dagens vandring. Vi går från Ottersjö över Sjölid och upp i skogen. Efter lite letande hittar vi fram.

Skogsbruket har behandlat platsen omilt. En skogsmaskin har grävt upp djupa spår. Vid ingången har Grimetons hembygdsförening rest en skylt.

DYRE KYRKOGÅRD står det på skylten. Det kan få en att tro att det är en djurkyrkogård. Men en halv kilometer åt öster finns Dyre mosse. Och på skyltens baksida står PESTKYRKOGÅRD och Grimetons hembygdsförening 1982.

Riksantikvarieämbetet menar att det är osäkert om det verkligen är en kyrkogård eftersom det inte finns några spår av gravar.

Och S. P. Bexell skriver i Hallands historia och beskrivning (1817-1819):

"På skogen är ett med boketräd övervuxet ställe, Dyrekyrkogård kallat; men varken några bibehållna traditioner eller fornlämningar på stället giva vidare anvisning på dess forna bestämmelse."

Vi väljer dock att tro på hembygdsföreningens version.

Vi går runt en stund och tittar. Stenmuren är lägre än vi minns den, mer en sjunken gärdsgård, men ändå fullt skönjbar.

Vi fortsätter genom skogen ner mot Södra Kanåsen och hittar en plats i sluttningen där vi kan sitta och fika i skydd för vinden och i flödande sol. Kaffe, kex och lite choklad. Solvärmen. En försmak av våren.